Det enastående Sverige...

... är som vanligt sig själv nog och allt utom dess gränser är "utland". Verkar det i alla fall som på bloggkartan.se. Eller kanske inte riktigt, på klicka-här kartan (vad jag avskyr klicka-här-kartor på väven utan korresponderande kategorier!) är "Utlandet" placerat nånstans söderom Köpenhamn, men innehåller separata kategorier för 26 länder.

Kategorier med relativt till mycket få bloggar. Vilket inte direkt är förvånande - de första tre fyra gångerna jag tittade på sidan sökte jag förgäves efter en "utanför Sverige" kategori (eller ännu hellre karta). Och hittade den först efter att ha skrivit in "Finland" i sökfältet. (Icke helt förvånande toppas listan av icke-Sverige baserade svenska bloggar av Finland (följt av USA, England och Thailand).)

Här skulle kanske vara plats att skriva något om den svenska insulariteten. Men istället för långa funderingar om hur moder Svea från att ha varit en Europeisk aktör väl medveten om sin geografiska omgivning omvandlats till en allenastående ideologisk konstruktion vars historia börjar sisådär på tjugo-trettiotalet, väljer jag idag att anta att konstruktörerna av bloggkartan.se inte haft tid och resurser att konstruera världs- eller Nordenkartor.

Varför folk har lampor i fönstren

Fler än en gång har jag irriterat förundrat mig över varför så många människor placerar små töntiga bordslampor i fönstren. Ofta i par dessutom. Och i värsta fall identiska par i flera fönster, så det ser ut som något slags institutionell 6 december eklärering året om.

Pyh!, har jag tänkt, fåniga typer som inreder för att följa grannens/sköna hems/avotakkas normer. Att ställa bordslampor i fönstren är ju helt meningslöst och opraktiskt. Hälften av ljust försvinner, de är i vägen när man vill öppna fönstret, och förresten är de där lamporna ofta fnuttiga små saker som tar max 25 watts lampett-lampor, och sedan gömmer dem bakom en skärm. Lika fånigt som juldekorationer på balkongen, men mindre roligt.

MEN, häromdagen gick det upp ett ljus för mig. Jag var på väg till butiken, sådär en halv-fem-tiden. Solen hade gått ner, och det höll snabbt på att bli mörkt. Jag tittade upp på husen på andra sidan parken och lade igen märke till de där fåniga lamporna.
De har ju en logisk funktion, för tusan! Några månader om året är dagen så kort att man sällan ser sina rum i naturlig belysning. Några månader om året är dagen så lång att man sällan tänder några lampor alls. De där lamporna i fönstren ger ju faktiskt ljus (om än alltför litet) från samma håll som dagsljus! Så folk som gillar att pyssla och ha sig med inredning etc behöver inte i samma mån fundera på att allt skall se vettigt ut i flera helt olika ljussättningar (nåjo... men i teorin).

Ett effektivare sätt skulle förstås vara att ha (starkare) riktade lampor i taket just ovanför fönstren, eller ännu hellre hängande i den översta tredje-femtedelen av fönstren. Hmmm.

Kapitel, notiser eller dagboksblad?

Det att jag inte skrivit dagligen här betyder inte att jag inte skulle ha tänkt på bloggen här, och på bloggande i allmänhet.

En tanke som återkommit relativt ofta är den om hur blogg-inlägg förhåller sig till varandra. Är de avsnitt ur samma text, en följetong? Eller är de mera som notiser eller artiklar i en tidskrift?
Eller är de något helt annat, ett slags meta-text i dialog med sig själv?

Hur mycket påverkas ett blogg-inlägg av tidigare inlägg i samma blogg?
Hur skiljer sig en blogg från en dagbok?

Och var går skiljelinjen mellan olika sorters bloggar? Vad skall man kalla fenomenet politiska eller debatterande bloggar? Ensaks-bloggar? Dagboks-bloggar? Kollektiva bloggar?
Vilken roll spelar blogg-portaler i hur enskilda bloggar utformas?  Vilka roller har bloggar utanför "blogosfären"? Hur överlappar olika blogosfärer varandra?

Mängder av frågor som egentligen inte kan ha några entydiga svar. "Blogg" och "bloggande" inbegriper åtminstone två helt olika betydelser: verktyget och den sociala konstruktionen. Och dessutom en stor, a-definierad sfär av betydelser som ligger någonstans emellan/bakom/utanför dessa definitioner, och inte lätt låter sig kategoriseras.

Om jag skriver en blogg om mina husdjur eller mina barn, eller vädret, eller utsikten från mitt fönster, är jag mycket nära en privat dagboksform. Men beroende på vem som läser min blogg, och i ännu högre utsträckning hur mycket - och på vilket sätt - jag själv deltar i nät-samfund kan bloggen bli till något annat.

Är bloggen den ultimata postmodernistiska texten?
Eller är det tvärtom? Gör den flytande strukturen och det att det är så lätt att kommentera och länka att blogg-inläggen snarare kunde betraktas som direkt anti-postmodernistiska? Det dödaste av död text.

För de mera sociala funktionerna större bloggar kan ha kan man också fråga sig om text-funktionen egentligen alls spelar någon större roll i förhållande till funktionen av utrymme.

7-10 dagar gör ingen vana

Åtminstone inte för mig. Litet på en vecka orkade jag använda google calendar för att anteckna hur jag sov, men sedan glömde jag bara bort det en dag och där var det.
Och google calendar var nu egentligen inte så bra för det; funkade opålitligt i Opera, inga möjligheter (som jag kunde hitta) att ändra färg på anteckning, deras standard uppslag (hur många dagar visas på en gång etc) passade mig inte riktigt, med mera.
Säkert ett utmärkt verktyg för att dela med sig till andra scheman av möten eller händelser, men inte ett bra verktyg för mig.

Inte för att jag är förvånad. Att skapa vanor har alltid varit väldigt svårt för mig. Det är mycket få saker jag gör automatiskt, och de få vanor som existerar på den där hel-automatiska nivån är mera bundna till platser eller till andra icke-automatiska vanor (den enda vanan jag kan komma på just nu är att jag plockar in saker i diskmaskinen medan mitt kaffevatten kokar när jag vaknat - och har jag bråttom och behöver göra något annat så...).

Att fixa med blogger är kul

Faktiskt så kul att man helt glömmer bort att man borde ha något att skriva om också. Kanske jag borde göra en regel för mig själv att inte göra några ändringar i mallen utan att också posta något helt blogger-orelaterat samtidigt. Typ en ändring, en post.

Farsdag / mera treo foton

Min pappa söker efter lämpligt representativt pride-foto.

(Postat via mail fråm Treon, så tiden är fel, rätt tid är två timmar tidigare.)

Bildtest?

Här borde vara en ful bild

Edit: Och här är en bild! Hurra!
Men nu är det ju märkligt att Bloggers help uttryckligen säger: "Mail-to-Blogger does not support images or other attachments. (Blogger Mobile, however, does support images from camera phones.)"

Mera test av mailade bilder...

En typisk rumänsk stupränna.

Testpost, epost från Treon

Hmm, teknikens underverk, eller hur?

Men egentligen inte. Bara en relativt simpel mail => blogpost service.

Och enligt instruktionerna funkar det INTE att bifoga bilder. Nähe, för det skall man använda MMS och berika telefonbolagen (om man ens råkar bo i ett land där det är möjligt)...
Om det här går fram utan alltför mycket strul (fula radbyten, mystisk enkodning etc) så blir nästa ett test för att se om den där dumma regeln om MMS för bilder faktiskt gäller.

Senare tillägg: Nämen det här var intressant! Trots att både min telefon och min blogg är inställda på GMT+2, så tycks antingen bloggers mailservrar eller Treons e-post program vara litet slarviga med tiden. Den korrekta tiden för inlägget ovan är 13:42, inte 15:42

Mera test

... är det Treon eller Bloggers mottagande server som inte förstår sig
på tidszoner?
Min tippning är Blogger, men utan att gräva djupt i epost-progget på
Treon (nej tack) eller tillgång till den kompletta eposten så som
Blogger mottog den (dvs inte bara den texten som blev till ett inlägg),
är det svårt att säga med säkerhet.

Detta är sänt från Thunderbird på min hemdator, och klockan är 15:01, EET.

EDIT: Verkar vara den där förpepplade Treon i alla fall. Grrr. Ännu en god orsak att se sig om efter något annat epost program för den.

Giriga tele-operatörer eller spam-skydd?

Experimentet över: att försöka sända en bild till bloggen över epost resulterade i att inget alls kom fram.

EDIT: Nixpix, vanlig simpel användar-idioti, dvs fel adress, betyder att jag defacto inte ännu utfört detta experiment.

Vilket fick mig att fundera över om det (förutom oförtjänt vänlighet mot giriga teleoperatörer och deras mystiska idéer om teknik, nej service - uh-oh, det där är en kria för en annan gång tror jag) finns en spam-skydds orsak bakom halv-funktionaliteten i blogga-via-epost.
Sedan länge vet vi ju att en av de mest effektiva sätten att undvika både spam och virus är att helt enkelt skippa all epost med bilagor. Vi vet också att alfabet-spammare metodiskt går igenom alla tänkbara adresser, så det att post-to-blog adresserna i princip är hemliga (och ganska långa) är föga skydd.

Apropos spam, så förvånar det mig litet att inga spammare ännu dykt i mina kommentarer. Kanske det optiska filtret faktiskt är effektivt? Det är nästan så jag har lust att kloppa av det för en tid bara för att testa.

I can haz genoceed?

Lolcats. Det mest irriterande nät-memet sedan Mahir? Nja, personligen har jag alltid irriterats mer av All your base are belong to us.

Men tillbaka till Lolcats. Bilden här bredvid är ju inte en lolcat, den är bara annars kul (och jag har ingen aning om vem som skapat den, men full av beundran, isynnerhet Lenin tycker jag är genialiskt vald).
Här är en snabb introduktion från Slate, här några förklarande ord från ICanHasCheezburger.com.

Det som de flesta reagerar på när de först konfronteras med lolcats är språket. Varför så fel, varför så töntigt?
Innan vi kan försöka få ett svar på den frågan måste vi först bekanta oss med hur språket är uppbyggt. Lol-kitteh as a second language hjälper oss på traven en smula, men tappar bort det sista, och IMM, det viktigaste steget: förkorta, förkorta, förkorta!

Anil Dash gör ett försök att titta närmare på grammatiken i "kitty pidgin".
Inspirerad av detta, argumenterar Mark Liberman på Language Log att lolcat-eze nog snarare är helt vardagligt kitty baby-talk, och exemplifierar med ett utdrag ur Wodehouses "The clicking of Cuthbert" från 1922.
(Resten av den Libermans post handlar om en undersökning av hundars svansviftning, mer specifikt den assymetriska aspekten av det.)

Och, speciellt för Koko, låt mig presentera: LOLBRARIANS!

Gnäll, [snörvel], gnäll, [host], gnäll

Det här skrev jag igår på annan plats:

I've been having very mild sniffles and on-off sore throat (by the time I get around to hunting up a Strepsil or something it is usually subsided) for ~10 days or so.
And NOW I feel like over-warmed ass. Freezing, mild muscle aches, and general mehh, gah, waaaah!

The thermometer says 37.1, so not exactly a high fever (but I only found the thermometer after a nap, and I'm not shivering anymore, so it might have been higher during the day).

I HATE this kind of cold where you feel lousy, but aren't really sick. Hate it.

Nu kan jag rapportera att min implicerade bedömning att den allmänna "meh"-känslan och den lätta stegringen hängde ihop med det tidigare diskreta snörvlet antagligen var fel; Ont i halsen idag.

Och mitt vanliga förlopp brukar vara (allmänt meh/ilska) - halsont - muskler&feber - snuva - hosta - (möjliga bronkiter etc).
Så stegringen igår var litet fel tajmad, men annars börjar det här mera se ut som säsongens första riktiga förkylning. Faaa-aan.

Att stjäla eller att smickra?

Imperial Finland
Originally uploaded by hugovk

Svårt att säga vilketdera det är när man bloggar vilt främmande mänskors bilder från Flickr. Men kanske nog mest smicker, eftersom a) det ju är Flickr som står för trafiken (vilket påminner mig, måste hitta det där hyper-korkade-mailet från idioten som hotlinkat nåns bilder till sin vävsajt och sedan blev upprörd när bilderna försvann, vilken fräckhet!), och b) man kan låta bli att tillåta bloggning av sina bilder (den lilla "blog this!" symbolen ovanför bilden försvinner).

Nu gjorde jag helt enkelt bara så att jag gick till gruppen Finnish Studies och nosade omkring litet. Den här bilden valde jag nog mest för den roliga hänvisningen till Wikipedia (Poronkusemaa kuukaudessa nån har nog haft litet roligt...).

Att blogga andras bilder...

Indien Jaipur, get 1
Originally uploaded by Casten

... visade sig vara lätt som en plätt.

Det här är en av mannens bilder från Indien, betittlad: Indien Jaipur, get 1.
(Get 2 var svart och ser mindre ut som en mager smutsig stackare.)

Nu borde jag naturligtvis fortsätta och undersöka om det går att blogga vilka bilder som helst från Flickr. Speciellt bilder från såna som inte har mig på sin lista av kontakter... men deras bilder tittar ju JAG aldrig på! Hmmm.

Missade midnattsstrecket...

med en halv timme - trekvart. Så ännu en obloggad dag.

Hade någon idé om ett ämne tidigare på dagen, men nu är det naturligtvis totalt bortfluget. Därför istället litet experimenterande i nästa post...

Första dagen utan ny post

... var igår. Och inte hade jag någon bra orsak heller. ("Inget att skriva om" räknas inte som orsak.)
Bäst att inte låta det bli en vana.

Idag funderar jag över varför min matsmältning när den blir på dåligt humör reagerar genom att sända ihärdiga signaler till mig att äta mera. Nu!
Den vaga känslan av obehag i tarmregionerna tycks vara kopplad till en instinkt att snabbt stoppa i mig något.

OK, ibland fungerar det ju faktiskt. Men nu de senaste dygnen har det absolut inte fungerat, jag har ätit ca 3 ggr normalt räknat i kalorier, och åtminstone dubbelt räknat i volym. Och jag känner mig fortfarande rent fysiskt hungrig. Den där känslan av att vara en belåten python som smälter maten i godan ro varar max en halv timme.

Mycket irriterande. JAG är INTE hungrig, fatta redan, dumma matsmältningsapparat!

CocaCola och Knorr på Lidl!

Gårdagens expedition till den semi-nya Lidl i Kampen var något av en besvikelse. Lidl verkar ha frångått sitt koncept med enbart/mestadels egna märken. Och när all världens tråkiga märkesvaror som man kan köpa var som helst skall rymmas på hyllorna så finns det ju mindre utrymme för ovanligare saker.
Också sådär i allmänhet var butiken inte så värst välförsedd, mycket tomma hyllor. Ingen cous-cous t.ex. Och mintteet var slut (men av hyllmärkningen att döma har de åtminstone mintte).

Men Lidls fryspizzor verkar lovande - åtminstone var spenat-versionen vi inhandlade och förtärde så fort vi kom hem riktigt god. Närapå Dr Oetker-klass. Till ca halva priset.
Och uppenbarligen har de fått Panda att förpacka sin lakrits för dem, påsen med salmiaklakrits, underbart mjuka bitar med just den rätta balansen i smaken, hotar att ta slut snabbt.