Saturday 19 April 2008

Det där med ögonkontakt...

Blev inspirerad av ett inlägg på bloggen Spiro Spero att skriva något om ögonkontakt.
Denna sociala konvention, som - trots att det inte är ett diagnostiskt kriterium öht - så många Aspien på nätet, i synnerhet de från USA, har så många horror-stories om.

Själv har jag inte någonsin tyckt att det nu är besvärligt.
När jag är i NT emulations mode så är det nu bara ett av många nonverbala kommunikationsverktyg.
Men, precis som Spero, visst har jag märkt att det kräver den där lilla extra skärpan att använda det och samtidigt verkligen uppfatta vad som sägs.

Jag var faktiskt en god bit över tjugo innan det gick upp för mig att ögonkontakt för många inte är (totalt) inlärd social konvention, sådär som att hälsa genom att ta i hand eller äta med kniv och gaffel är det.

Kanske jag inte haft några stora problem med det mycket på grund av att min mamma var klok nog att lära mig om konventionerna om ögonkontakt just som om det var vilken som helst social, kulturellt bunden, konvention? Med hänvisningar till Konrad Lorenz, och fina exempel om hur central-europeisk etikett vis-a-vis ögonkontakt skiljde/skiljer sig från Preussisk etikett. (Preussen: artigt att stint stirra rakt på den som talar - Wien: artigt att lägga huvudet på sne och s.a.s. ge talaren ditt öra)

Jag har också ett svagt minne av att de få gånger någon lärare i skolan nämnde något om ögonkontakt så var de i formuleringar som "titta på mig emellanåt, jag behöver kunna se att du följer med" - alltså en klar och förståelig begäran om en signal. Inget ologiskt eller svårt i det.
Långt ifrån de hemska historier som folk som upprepade gånger blivit "klappade" på axeln eller knät, sprutade med vatten m.m., som påminnelse för att upprätthålla konstant ögonkontakt i intensiv "terapi" talar om. Eller ännu värre: de där "drillad säl" metoderna där det lilla AC-barnet får godis för varje 5 sekunder av ögonkontakt, Helt utan förklaring av vad ögonkontakt egentligen är bra för.

Jag fick istället idén om att mycket långvarig obruten ögonkontakt är något fånigt och lustigt förstärkt av många sessioner av leken "steka fisk" (två personer stirrar stint på varann och så ser man vem som skrattar först).

Spiro skriver i en kommentar att hon brukar "stirra ner i golvet, eller bakom personen". Det där att löst fästa blicken snett bakom/förbi människan jag talar med är vad jag har märkt att jag tenderar att göra själv (om jag inte har "Stora NT-emulatorn" påslagen 100%). Men tackvare smarta föräldrar och lärare så kallar jag det att "lyssna aktivt på centraleuropeiskt vis" :-).

Efter att jag upptäckt Aspien i mig har jag stegvis lättat på mina egna förväntningar vad gäller ögonkontakt. Nu så till den grad att en korrigering tillbaka närmare NT-stil skulle vara bra - upptäcker ofta att jag inte alls lagt märke till vilken snabbköpskassa jag haft att göra med! Helt enkelt för att jag hållit dem så perifert i mitt synfält. Vilket inte alls är nödvändigt en vanlig, icke över-stressad dag.

Tuesday 15 April 2008

Fick just höra

av vår söta gårdskarl (som glömt ett par ämbar hos oss) att mer eller mindre allt som kan göras för att lokalisera läckan redan är gjort. Verkar förbli ett mysterium.
Han var också snäll och ringde upp den "tekniska disponenten" för att fråga om hur tidtabellen ser ut för att få ett nytt tak. Svaret var "snarast". "Vad det nu sedan betyder i byggnadsbranschen..." - jag gillar vår gårdskarl!

Så det finns ett litet hopp om att vi har vårt kök tillbaka inom sådär en månad eller så. Bra! Jag vill ha biff! Och gratäng. Och själv-kokad soppa. Och pasta. Och kokt ägg.

Sunday 13 April 2008

Börjar längta efter pasta och stekt ägg...

Visst klarar man sig bra utan spis och ugn, men nu märker jag att mina ögon ofelbart dras till sånt som pasta och biffar när jag går i butiker. För att inte tala om intressanta risblandningar och påsar med torkade sopp-ingredienser. Och läckra Dr Oetker pizzor!
Å andra sidan är det trevligt att med gott (eller åtminstobe godare) samvete kunna köpa allehanda dyr(are) mikro portioner och grekiska konserver.

Inget nytt att rapportera om läckan heller. Inte hittad än. Vissa rör undersökta med kameror och jox, men de var i så dåligt skick att man inte säkert kunde utesluta dem. Litet vatten hällt i dem läckte inte heller ut i vårt kök. Tror att nästa fas är att testa med större mängder vatten. Och att riva upp grannens golv ordentligt ovanför oss.

Jag har litet funderat på att samla ihop diverse saker jag skrivit i olika forum om aspighet och bipolär depression och posta dem på min engelska blog. Emellanåt när jag kommer igång så kan jag ju nog häva ur mig text, och det kanske vore en idé att samla allt någotsånär vettigt på ett ställe.

Tuesday 1 April 2008

Mysteriet tätnar

Vi har varmvatten! Hurraaaaa!

Ikväll är det dags för sköna bad med oljor, salt och skum (kanske inte allt på en gång, dock - skummet skulle antagligen bryta ner oljan).

Men mysteriet tätnar. Vattnet kopplades på, och - det lyssnades noga med avancerade apparater, och - och - inget vatten någonstans där det inte skall vara!

Vilket ju i sig var trevligt, men också oroväckande. Tanken på en stor reservoar någonstans i husets bärande konstruktioner som sakta fylls (nu hade ju varmvattnet som läckte varit avstängt to fm - ti, dvs närapå fem dygn) för att sedan börja rinna över är ju inte det minsta trevlig.

Detektivarbetet lär fortsätta.