Aspsusas blog

Vatuskräck (eller: Långt från urhavet)

2012-01-14T15:31:00.000+02:00

Idag hände mig en mycket ovanlig sak: jag skulle ta en snabb dusch (sittande i badkaret som är min vana), eftersom min näsa sade mig att jag behövde det, men när jag kände det varma vattnet på mina skuldror så fick jag lust att ta ett bad.
Så jag klev ur karet, satte i proppen och vred på kranen. Jag hällde en ordentlig slurk badskum i karet och svepte in mig i min alldeles för stora morgonrock (herrmodel i grå-beige våffeltyg från slovakiska Tesco) medan jag väntade på att karet skulle fyllas (det är stort).
(Hoppsan, det där var visst två mycket ovanliga saker: det är nog ännu ovanligare att jag faktiskt faktiskt tar ett bad än att jag sådär förstrött en kort stund tycker att det kanske vore skönt. Kombinationen av att ha lust att ta ett bad och faktiskt göra det är nog nästan ännu ovanligare än att jag skriver något här.)

När så badet var klart så sjönk jag försiktigt ned i det (alltid för mycket skum! jag lär mig aldrig), och det var riktigt skönt. I ungefär två-tre minuter. Sedan var det sådär. Och en intressant tanke om mitt förhållande till vatten dök upp i min hjärna (att intressanta tankar dyker upp när jag duschar/halvbadar är inte ovanligt, att jag skriver ner dem har däremot inte hänt tidigare):

Det värsta jag vet när det gäller städning är att diska för hand. Det näst värsta är att tvätta golv. Att skölja dammtrasor eller dylikt är också ganska så obehagligt. Att hänga upp tvätt har inte heller hört till mina favoritsysselsättningar, och jag har ägnat mycken energi till att medelst själv-KBT lära mig att se det positiva i handlingen - förutom det frustrerande i att inte ha rena OCH torra kläder så behövdes väl bara en eller två begynnande mögelodlingar i tvättmaskinen innan jag förstod att detta var ett projekt värt att satsa litet extra på.
(När jag kommit såhär långt i mina tankar konstaterade jag att mina fingertoppar redan var helt skrynkliga, och jag distraherades av att undersöka om mina tår också var det. Inte riktigt ännu - märkligt, när jag var riktigt liten blev också tårna skrynkliga snabbt. Har mina händer speciellt läckande hud, eller speciellt hög saltkoncentration?)
Och mitt största vardagsproblem, som jag kämpar med vareviga dag, är att jag har en underlig motvilja mot att duscha och tvätta tänder och ansikte.

Jag har ägnat alldeles för stor del av mitt liv åt att försöka komma tillrätta med dessa starka aversioner. Först åt att försöka bekämpa dem, och senare, när jag blivit litet klokare, till försöka hitta genvägar och knep (savetter, xylitol, engångstrasor, använda samma mugg i en vecka, förhandla om hushållsgöromål, be vänner om hjälp).
Många av dessa aversioner har jag försökt analysera i små små bitar i min jakt på att försöka förstå vad det är som får mig att skjuta upp, glömma och ibland helt enkelt bara bli sittande.

Och där i badet slog det mig att den gemensamma nämnaren för alla dessa triviala saker som förstör mitt liv är VATTEN.

Vilket jag finner besynnerligt, emedan jag ju gillar vatten. Vatten är det viktigaste som finns. Jag dricker gärna vatten, jag häller det gärna i mitt vin (i en sådan utsträckning att jag t.o.m. väljer viner med beaktande av hur väl de passar med vatten). Förekomsten av vatten i livsmedel är absolut nödvändig - försök bara äta litet frystorkad mat (eller ens vanligt torkad, där det ofta finns kvar mer än en liten gnutta H2O), inte gott och inte mår du bra av det heller.

Jag tycker om både hav och floder. Och varför inte kanaler och svandammar. Vatten i form av is och snö är också trevligt. Jag inhalerar gärna litet vattenånga, och trivs bäst i en luftfuktighet över 50%. Att röra sig i naturliga vattendrag och njuta av vågor eller flöde kan vara en otrolig njutning.
Jag gillar också egentligen regnväder, men kan inte tåla att få regn i ansiktet. Då är en snöstorm att föredra.

Men vatten utvärtes i hemmiljö, nej. Bara nej.
Det känns, rent sensoriskt, övervägande obehagligt. Och också när det råkar kännas behagligt en kort stund (som idag då tanken på ett bad uppstod och senare de där 2-3 första minuterna i badet), så leder det nästan alltid till ett obehag senare. Det är nu ca 45 minuter sedan jag steg ur badet, och fortfarande är någon hårtest i nacken litet blöt, och jag torkade min ena fot slarvigt, så nu är strumpan också fuktig och obehaglig, och min hud är torr, så jag borde smörja in mig med något (fuktighetskrämer; en annan sak som jag i huvudsak tycker att är mest obehaglig - påträngande dofter, slibbiga konsistenser och ett jävla jobb för en alldeles för fördröjd belöning).

Vad är felet?
Är de skruttiga fingertopparna kanske en ledtråd? Skulle jag plötsligt gilla att diska och bada och tvätta tänderna om jag kunde göra det i precis lagom salt vatten?
Eller är jag helt enkelt så långt från urhavet att allt vatten i flytande form (se luftfuktighet, ånga och snöstorm) är något jag helt enkelt har en instinktiv aversion mot? Är jag ett steg i evolutionen ut ur oceanen?

Vissa dagar

2010-09-21T12:17:00.002+03:00

Vissa dagar (som verkar dyka upp helt slumpmässigt, dessvärre) är det bara totalt omöjligt att komma igång med något. Startmotorn inte bara strejkar, utan verkar ha tagit en charter långt bort till någon söderhavsö.

Igår var en sådan dag. Och det var ganska illa eftersom sophämtningen är idag och jag planerat att kasta bort mängder med saker. När klockan började bli sådär fem på eftermiddagen så kunde jag bara konstatera att det är lika så bra att helt ge upp. Försöka somna tidigt, och med litet tur vakna så att jag hinner föra upp åtminstone den vanliga plast-slasken så den hinner med sopbilen.

Sådana dagar är otroligt frustrerande. Vacker solnedgång? Eh, jo. Ingen energi att gå ut och beundra den. Hunger? Fullt med delikata ingredienser i frysen? Eh - en burk bönor i tomatsås, kall, räcker. Kissnödig? Javisst, ja - tänkte jag inte det för tre timmar sedan, kanske man borde...

För att inte tala om sådant som disk, vedinbärning, klä på sig "på riktigt", sopa upp löv och krafs, ösa båt, hänga gardiner... Och alltså sortera ut gamla gummistövlar, jackor och burkar.

Nåväl, vaknade mycket riktigt tidigt och lyckades faktiskt samla ihop en svart sopsäck med litet skräp. Väldigt mycket mindre än jag tänkt mig, men alltid något.

Just nu sitter jag och funderar på om jag skall stanna här litet längre och hoppa över dansen imorgon, eller komma in till staden.

Pro stanna:

- Det regnar ordentligt NU, men skall klarna upp imorgon

- Min tåled är fortfarande på uselt humör efter förra veckan

- Jag har mängder med god mat som borde ätas upp (knöligt att ta med till stan)

- Allmän ovilja mot att förflytta sig

Pro åka:

- Inte bra att missa dansen

- Får ransonera cigaretter och choklad

- Begränsat med garn och stickor (tänkte börja på denna)

200 liter vatten

2010-09-19T12:50:00.003+03:00

eller i alla fall minst 150 liter. Alltså 15-20 ämbare. Tömda ur Bustern. Medelst extremt besvärlig pump och nämnda 10 liters hink. Bilgepumpen behöver fixas till nästa år - detta är INTE roligt. Mest för att dessa vattenmassor gömmer sig nere i kölen, och dit når man inte riktig med hink, möjligen med ett litet öskar. Men också för att handpumpen är så förbannat usel, främst slangen som är onödigt styv och vill sprätta iväg hit och dit, och dessutom är den alldeles för kort; ensam är det helt omöjligt att pumpa ut vattnet direkt överbord (därav ämbaret).

I den hårda blåsten (igår kväll antar jag) hade Bustern också flyttat sig en hel del närmare bryggan - akterlinan hade glidit runt sin knape. Inga skråmor syntes dock på varken bryggan eller båten - snarare så låg den väldigt nätt med sidan mot, precis som om man med avsikt lagt den så för att göra det lättare att lasta hundar, småbarn, invalider och mycket grejer.

Nu torde akterlinan vara mindre glid-benägen, men jag funderar nog på om det vore en idé att lägga båten mellan bojen och bryggan istället.

Dagens föresats avklarad

2010-09-18T13:58:00.002+03:00

Och klockan är inte ens två!

Nu var föresatsen visserligen extremt blygsam: få eld i köksspisen. Men icke desto mindre så har det inte blivit gjort under hela sommaren, på grund av allt skräp som samlats på den kalla hällen (stor och fin avställningsyta som den är). Med något litet undantag står pryttlarna nu och skräpar på andra ställen i köket istället. Här finns för mycket saker!

Morgondagens och måndagens föresatser är att fylla några sopsäckar med gamla kläder (VEMS är alla dessa enorma gummistövlar??? Alla som bedöms ha minsta små skavanker åker i soptunnan nu!), dåliga kastruller, slöa knivar, bra-att-ha-burkar och annat löst skrot.

Spisen brinner i alla fall fint nu. Inte minsta tillstymmelse till att röka in hade den heller. Med litet tur så får de närmast obegränsade mängderna av varmt vatten som den snart producerat mig att diska. Blir jag riktigt energisk kanske jag gör klyftpotatis i ugnen (potatisklyftor sätts i en plastpåse med några matskedar olja, salt och kanske ngn krydda - urgammal "broilerkrydda" går bra", knåd-blandas ordentligt. Rada potatisklyftorna på en plåt (+bakplåtspapper), vänta tills det ser färdigt ut. Ät med händerna ur ett gammalt kaffefilter av papper (helst dubbelt så överflödigt fett sugs upp)). Av någon anledning blir potatisen bättre i den ojämna och omöjliga-att-kalibrera vedugnen än i den fina varmlufts-finess ugnen i stan.

Min första fästing!

2010-09-18T12:54:00.005+03:00

Har just för första gången någonsin plockat bort en fästing från mig själv. (Vet inte om jag någonsin tidigare haft en fästing, mycket möjligt, men jag har inget minne av det.) Den fina fästingpincetten var inte speciellt effektiv - lossnade hela tiden, och den arma fästingen sprattlade ilsket med sina ben. Varken rakt-ut -tekniken eller skruva-tekniken ville fungera. Efter att ha plågat kräket (och mig själv) i fem minuter med pincetten, och orolig för att jag skulle ha sönder den, så beslöt jag mig för att ta till naglarna istället. Lossnade med det samma. Oroväckande nog verkade skogsbässen död (men kanske den bara låtsades?). Så nu blir det att iakta baksidan av sitt lår i några veckor. Suck.

Är alltså tillbaka på landet. Här är höstligt, men fortfarande väldigt grönt. Rentav lummigt. Svamp finns det inte så mycket av, förutom falska kantareller, som min svampbok från 1941 kallar brandgul kantarell. På polska wikipedia kan man se att svampen också haft en uppsjö latinska namn genom tiderna.

Smått

2010-09-01T11:50:00.002+03:00

Hängt upp nya bastutermometern på sin plats. Ingen större lust att prova den.

Samlat en korg grenar och snafs.

Staplat ett skottkärrslass med skräpved i boden.

Eldat upp ett antal korgar skräpved. Stickat en hel del.

Konstaterat att det inte finns några svampar på andra tomten. Däremot stående döda furor.

Fart- och motorsport blir nog aldrig olaglig

2010-08-29T14:39:00.004+03:00

Den tanken infann sig efter att jag förtöjt Bustern. Det är något berusande i fart och kraft.

För mig som är otroligt ovan (inte kört båt sedan ifjol, och då också bara en gång (eller var det bara en halv?)) kändes vågorna och blåsten (9-10 m/s) litet i överkant, isynnerhet när det var rak medvind, men obehagligt skulle nog vara att ta i. Blev nästan inte ens våt.

Bustern betedde sig mycket bra, inget motorstrul. Något lätt ovant ljud/hicka under första minuten, men sedan precis som jag antar att den skall bete sig. Litet långsammare reagerar den ju på gas än man skulle föredra (kanske det tar en-två sekunder istället för en halv, typ), men det tar ju inte länge att vänja sig vid det.

På grund av vågorna, vinden och den allmänna osäkerheten gasade jag på för fullt först sista lilla biten efter kanalen. Ensam i båten, och i lä, så är den snabb. Litet för snabb egentligen. Åtminstone för mig, känns som om man i den farten inte riktigt skulle ha tid att reagera om något skulle dyka upp.

Nå, trots måttlig fart och allmän försiktighet så tog resan från Spjutsunds brygga, runt hela Kitö, till Pörtbacka 27-28 minuter.

Förutom dagens utfärd (& gårdagens, se nedan) så har här mest sorterats och flyttats ved. Urgammal, blöt och bitvis murken skräpved från bakom bastun upp i vedboden. Vet inte exakt hur många skottkärror fulla - kanske fem, kanske tio. Ynkligt litet ser det ut i vedboden, och ännu ynkligare nere vid bastun. Men alltid något.

Utöver vedflytten så har C roat sig med långa promenader. Tyvärr fanns det inga blåsplåster (aka compeed) i husets apotek, så på lördag blev det istället utfärd per bil. Kitövägen ända till bron över kanalen utforskades.

Svartbäck Segelsällskaps Paviljong såg tyvärr inte så inbjudande ut för eftermiddagskaffe, men istället hittade vi Box B&B Handelsmans Café högre upp på land istället. Goda wienerbröd.

Husliga sysslor som avklarats: tömt öppna spisen på aska (inkl. lätt dammsugning runt omkring) och litet lätt disk.

Nöjen: Stickning (A), bränna mönster i trä medelst ny fin "glödkolv" (impulsköp på Lidl) (C), läsning (mest C), dokumentärer om flygolyckor (A&C).

Varde ljus!

2010-08-26T16:43:00.002+03:00

Jag är så stolt. Utan att skrämmas av alla hemska varningar om hur allt bör göras av auktoriserade elektriker så har jag just knåpat ihop en fet jordad sladd med en ruskigt ljusstark halogenstrålkastare. Och den lyser! Den förra höll i 15+ år, så jag hoppas på lika lång livslängd för den nya.

Och som vanligt många plus till Clas Ohlson. Där stod jag med lampan i handen och konstaterade att det ju inte satt någon sladd fast i den, helt förvirrad och ganska irriterad (det hade ju bara tagit sådär en månad att bestämma sig för att ersätta den gamla trasiga med en ny exakt likadan, istället för att försöka fundera ut något mysigare och snyggare). Men lätt hittades en snäll svenskspråkig kille som direkt kunde säga vilken sladd som skulle ympas fast i lampan för att allt skulle funka säkert och bra utomhus.

Annars så är det blött här ute. Och fuktigt inne.

Tillbaka i staden

2010-08-16T15:31:00.002+03:00

Inga träd eller ens buskar fick sätta livet till på veckoslutet, också om C hade sågen i högsta hugg. Men han fick nöja sig med att förgöra litet gammal brygga/trall/vad-det-nu-var istället.

Istället blev den stora soptunnan rikligt matad: sönderrostad tvättmaskin, knölig katscha (hur skall detta riktigt stavas?), diverse råddig ståltråd/hönsnät och en bra mängd rått-ätna badkappor och simdräkter.

Fortfarande ingen sågbock konstruerad. Rhododendron är också fortfarande lika enorm. Men diskade gjorde jag, flera gånger till och med.

Nu en vecka eller litet längre i staden. Mycket att tvätta, som t.ex. bastugardinerna och madrassöverdragen.

Mitt i veckan

2010-08-12T00:17:00.004+03:00

finns tyvärr inte så mycket att rapportera.

Har tvättat kylskåpet in- och utvändigt med maizenapudding. Lagat för mycket alldeles för tjock sås till grisfilén. Diskat. Blivit invaderad av mini-myggor. Burit ved. Stickat nästan färdigt den enorma toppen.

veckoslut betyder färre träd

2010-08-09T11:55:00.002+03:00

I alla fall om man har C på besök. Fula brutna, spretiga saker har plockats bort uppe på Österberg, diverse grenar vid stranden och ännu litet till nedanför terassen.

Själv försökte jag börja bygga en sågbock - vilket visade sig väldigt frustrerande pga avsaknad av material och allmän slöhet orsakad av hettan. Kanske de ännu blir av, nu när vädret svalnat.

Onsdag och torsdag

2010-08-05T11:44:00.002+03:00

Onsdagen gick mest i otålig väntan på regn som aldrig kom. Nu har det drip-droppat en liten smula, och radarkartan ser lovande ut.

Annat igår:

Sorterat ved (i vedboden)

Burit in ved i mängder

Putsat och oljat sekatören (stora kvistsaxen behandlades redan på söndag)

Samlat ihop litet kvistar och kottar (kring huset)

Stickat, snart börjar jag ha ont om garn till toppen

Idag:

Inget hittills, var litet kyligt på morgonen så tände en brasa. Funderar på att hämta mer ved och låta den brinna hela dagen.

Måndag och tisdag

2010-08-03T20:29:00.004+03:00

-Två korgar blandat träd-skräp per dag (tyngre korgar på måndag då jag hade en sekatör till hands för att finfördela skräpet)

- Vattnat (måndag)

- Diskat och fört bort slasken (tisdag)

- Stickat en hel del på min kortärmade tröja (hoppas länken funkar, vet ej - nähä, man måste vara Ravelrymedlem för att se den, nå här är nån annan som också stickat den och lagt ut fina bilder), nu just under ärmarna.

- Nångång under veckoslutet tömde jag visst också tuppen

Veckoslutet

2010-08-02T11:23:00.002+03:00

ägnades till största delen åt att plocka ned träd och sly. C jobbade som en arbetsmyra, och nu verkar plötsligt vattnet mycket närmare. Både såg och trädsax kom till användning, och varken tall, gran, björk eller asp diskriminerades. Också en och annan rönn, al och någon späd poppel kapades och släpades iväg. Stammarna från de få större björkarna kapades i några bitar och är släpade till vedboden för vidare behandling. Dito en smärre tall som fälldes ifjol (förfjol?) och legat nedanför terassen och torkat fint.

Nu återstår att samla ihop en del smärre skräp i terrängen - ett par korgar per dag är säkert ett bra mål.

Massmord

2010-07-30T12:12:00.002+03:00

Har just förättat massmord på myror. Stora äckliga myror, som flyttat in där tidigare små, något mindre äckliga, myror grävt sitt bo (de mindre myrorna förgiftade syster för några veckor sedan).

Annat som blivit gjort:

Häcken kapad sådär i knähöjd. Ser förfärligt ut.

Diverse söndriga plasthinkar bortkastade.

Vattnat sådär slarvigt (var dröjer de där utlovade regnen? 20 droppar räknas inte.)

Sömnig söndag

2010-07-18T13:46:00.002+03:00

(Ibland är alliteration bara oemotståndligt.)

Hrmpff, klockan åtta på morgonen såg det ut att bli en lika solig dag som igår och i förrgår, jag skulle bara sova en kvaaart till. Halv tolv var det alls inte soligt mer. Grått och litet regntungt istället. Av diverse väderkartor och -prognoser gissar jag att det första regnet kommer att infalla nångång mellan tre och fem i eftermiddag.

Så dagens program är att a) förbereda inför regnet, och b) äntligen tända en brasa och elda upp allt skräp som samlats den senaste veckan.

a) är mestadels gjort: den smutsiga tunnan är tömd (medelst sprutkanna, skulle tippa på att den rymmer sådär 200-230 liter) , vattnet i den utspritt över terassen och "gräsmattan", och tunnan är flyttad till (förhoppningsvis) optimal plats. Återstår att ta in alla dynor från gungan.

b) tänker jag inte börja med förrän regn och sjunkande temperatur jagar in mig i stugan. Det är helt otroligt hur mycket pappers- och papp-skräp som samlas under bara litet på en vecka. Måste nog till en ordentlig brasa för att få allt det uppbrännt ordentligt.

Flitig fredag

2010-07-17T15:42:00.004+03:00

Igår var det äntligen litet svalare, dvs det blåste sådär lagom. Så vi var väldigt flitiga och städade ur lekstugan, som nog varit i det närmaste orörd de senaste 5-10 åren. Till och med skorstenen kom på plats! Spisen är dock ännu inte testad.

Och vi städade runt lekstugan också, mängder med skräpiga träd och skuggande kvistar kapades (OCH släpades bort).

Sedan dök syster upp, och i väntan på att vinden skulle mojna fixade hon trastnäten, band upp jordgubbarna (de skall tydligtvis inte få ligga på marken; varför heter de då jordgubbar?), intensiv-vattnade diverse rabatter och slät upp mängder med förgätmigej i hopp om att fjolårsvallmon ännu skulle finnas levande där nånstans under, för att sedan gå lös på diverse schersminer och äppelträdet med sekatör och trädsax.

Idag på morgonen lyckades C lossa lekstugu-flaggstångens lina (den hoppade ur sitt hjul nångång 1992-1995) och hissa den rödgula vimpeln. Som snart fastnade i en död gren på ett av de träd vi inte tagit ner. Nå, också den saken lyckades C fixa, medelst en båtshake.

Själv har jag fått bortfört nästan allt som syster klippte av och slät bort igår.

Och så har vi förstås simmat. Nånting mystiskt som ger lindriga nässel-sting finns nånstans (min tippning är antingen badtrappan eller någon vattenväxt) vid/i närheten av bryggan. Först trodde jag det var en manet som brännt mig på armen, men någon dag senare märkte C (flera timmar efter senaste doppet) att han fått liknande symptom och små utslag kring armbågen. Enligt finska wikipedia existerar det ett par arter koloni-levande nässeldjur, tyvärr har jag inte lyckats hitta mer info om dem (än).

Het torsdag

2010-07-15T13:21:00.002+03:00

som föregåtts av het onsdag, tisdag, måndag och söndag. Inte precis blivit så mycket gjort.

- Sommartuppen städad (&tömd).

- litet löv bortfört

- bevattning

- C experimenterar med mygglarvs-folkmord i tunnorna (olivolja - verkar fungerar)

- slarvig för-disk i havet (mest C), som aldrig följdes upp.

- Svorit åt trastarna som hittar in under nätet och äter upp jordgubbarna i takt med att de mognar.

- Eldat bastu och tvättat håret.

- C har promenerat 10-20 km alla dagar utom en (och bränt nacken).

- Konstaterat att kallt havsvatten+tallsåpa inte är speciellt effektivt för tvätt av kläder, inte ens om man sköljer i sött vatten.

- Butiksutfärd till Söderkulla på måndag, passade också på att beundra det nya fina biblioteket (takterass, serieutställning, allmänt vackert utrymme).

- Experiment med frusen sejfiléx2 i tidningspapper på grillen. Funkar ok, smärre justeringar behövs.

Lördag

2010-07-11T00:20:00.003+03:00

- Askat ur öppna spisen, köksspisen och grillen

- Mera lövhögar & krattning

- Justerat trastnätet (de förpepplade fåglarna kröp in under nätet)

- Tagit mått för nytt gnistnät (äntligen!)

- Diskat

- Sett estnisk folkdans och besökt Kalkstrands krog ffg (!).

- Vattnat.

Fredag

2010-07-09T14:48:00.002+03:00

Trastnät placerat över ena jordgubbslandet.

Lövhögarna bakom huset (mestadels) bortforslade

Litet krattning

Kottplockning

... och så blev det inte så mycket mer, mest slappande i gungan (bar ut dynorna igen och riggade upp filten som får ersätta gungans tak tills det hittas igen - räknas det kanske också?) och litet stickning på verandan tills jag var helt genomblåst. Blåsig dag igen alltså.

Pumpen håller nu tryck fint, från att ha gått igång sådär var 100 minut så verkar det nu behövas sådär var 12-16 timme.

Torsdag

2010-07-08T18:12:00.003+03:00

- Pump fixad (dvs slangklämman åtdragen en smula)

- Lärt mig använda en s.k. livlina vid stickning

- Förundrats över störtregn

- Plockat 32 smultron (och två ganska omogna blåbär)

- Sett för många gamla Frontline-dokumentärer

Absolut ingenting

2010-07-07T20:23:00.002+03:00

Har varit här ute sedan söndag. Alltså måndag, tisdag, och nu är det onsdag kväll. Tre hela dagar, plus en kväll. Det känns som enbart slappande, och inte på ett bra sätt.

Dags för listning av pyttesmå, oviktiga och "inget alls" saker.

- En hel del bevattning, minst en gång per dag

- Planterat den tynande myntan jag fick av mamma

- Små sockorna färdiga (& rundstickan blötlagd)

- Diskat en gång (+ en halv, har diverse i blöt just nu)

- Delat upp det malda köttet i lämpliga paket för frysen

- Två myggnät uppsatta (ett krävde också ett nytt kardborrband på karmen)

- Höjt hastigheten på gsm-dataförbindelsen (samma pris som förr, yay!)

- Konstaterat att pumpen läcker litet för mycket, stängt av den, skall försöka se om det går att klämma åt imorgon

- Tagit bilder av öronvärmaren/kragen för ravelry (med hjälp av syster)

- Sopat en liten smula i köket och tamburen.

- Fört rena badlakan till bastun.

Hmmm. Känns fortfarande alldeles för litet och fnuttigt. Jag måste försöka komma ur detta negativa tankespår.

Bevattning och sopor (och igelkott!) PLUS: brunnen är inte bottenlös

2010-06-30T14:34:00.004+03:00

Har släpat slang idag och givit bägge jordgubbslanden litet vatten. I skrivande stund ondulerar spridaren över smultron och vildhallonen bakom gungan.

Litet kvist5ar och löv/barr högar är också bortförda. Liten smula krattat nere vid bastun.

Och nu är äntligen sophämtningen beställd. Typiskt nog så ringde jag två dagar försent för att hinna få hämtning redan den här veckan. Blir om två veckor istället. Sedan två veckor efter det, sedan en månad och en månad.

Men å andra sidan så är ju det ganska fulla sopkärlet en bra ursäkt att inte ta sig an något större städ- eller utrensningsprojekt just nu...

Jag höll helt på att glömma igelkotten! Verkar vara den lilla från ifjol, och hungrig är den. Skall försöka få till att posta litet bilder av den ätande ett stort och saftigt päron.

Hoppsan, något är fel med pumpen - ljudet blev väldigt ojämt, och trycket sjönk. Måste undersökas.

Uppdatering: Det var helt enkelt vattennivån i brunnen som sjunkit, så bottenventilen allt emellanåt snappade luft. Kanske jag borde inskränka på bevattningen en smula... Inget regn utlovat för de närmaste fem dagarna. Jag tröstar mig med att vattnet till åtminstone ena jordgubbslandet och smultronen borde rinna av tillbaks ner i brunnen. Och med att brunnen ju s.g.s. aldrig sinat tidigare, litet vatten har det alltid funnits.

Nåväl, slangen i brunnen är nu justerad sådär en halvmeter neråt, och pumpen beter sig igen helt normalt.

Flygande besök

2010-06-29T12:59:00.002+03:00

hade jag just i köket. Två talgmesar som förirrat sig in på något sätt. Jag tror att de hittade ut i naturen igen - i varje fall försvann de ur köket när jag gick för att öppna fönstret som de försökt flaxa igenom.

Jag tror de är samma två talgoxar som jag sett då och då hoppande omkring på terassen. Syskon kanske?

Just nu ligger jag i gungan och lyssnar på Swe-Danes (Spotify fungerar faktiskt med t.o.m. den långsamma mobilförbindelse som jag har här) medan jag uppdaterar bloggen.

Har inte blivit mycket gjort här. Och det som blivit gjort, som känns som bedrifter, är av den arten att man knappt täcks nämna dem: disk. Och första tömningen av tuppen. Och en del stickning (blir nog en skild post om det). Litet bevattning och vedinbärning förstås också.
Men, faktum kvarstår att disken faktiskt känns som det jobbigaste/största.

Vi har brygga!

2010-06-27T19:42:00.003+03:00

Men litet pinsamt är det ju att efter allt funderande om hur många stora starka karlar som skulle behövas så räckte det med en (och inte alltför stor heller) tekniskt begåvad individ.

C har promenerat kring halva Sibbo. Syster har trimmat gräs och krattat, ruskigt snabbt och effektivt. Känns som om jag själv inte gjort något. Möjligen stickat litet. Burit bort ett par små lövhögar. Litet ved in i huset. Torkat av bord och stolar n+1 gånger. Rullat upp elkabeln på sin vinda så att den är någotsånär snygg och jämn (äntligen).

Midsommarpyssel

2010-06-25T18:10:00.002+03:00

- sopning OCH dammsugning av sådär 1/3 av stugan
- syster har krattat stigen upp till vägen
- ordentlig tvätt av utebordet
- förestående stordisk :-(

I går blev nästan inget gjort, vädret var för vackert. Litet "tryck"tvätt av gröna plaststolarna och crocs-stövlarna. Inte just annat. Någon kvadratmeter "gräsmatta" krattad.

Vatten!

2010-06-23T16:55:00.002+03:00

Dagen har mest gått i pumpens tecken. C trodde att "det är ju bara en halvtimmes keikka max" - tyvärr inte riktigt. Ovana, oro, och möjligen begynnande senilitet gjorde sitt till. Min snälla syster verkar ha skaffat alla tänkbara permutationer av slangar och bevattningsmunstycken. Och jag skulle ju vara smart och börja med att koppla dessa snarare än den slang som leder in i huset (knöligt att vakta kranen inomhus och samtidigt hålla ett vakande öga på pumpen utomhus).

Men nu finns det alltså rinnande vatten. I mängder. Kallt, faktiskt väldigt kallt. Jag hade helt glömt hur kallt brunnsvatten kan vara. Definitivt kallare än något man lyckas få ur kran i stan.
Verkar inte heller speciellt grumligt (aningens gulaktigt), och luktar inte illa. Smakade pyttelite på det också, inga äckliga bismaker nu i alla fall. Om jag känner mig modig kanske jag riktigt häller upp det i ett glas senare. (Bakterier - hah, vem är rädd för sånt...)

Annat som blivit gjort idag (förutom naturligtvis bevattning litet här och där):
- Kruk-persilja nerstucken tillsammans med salladen och dillen.
- Vatten och öl stuvat i källaren.
- Liten batteridriven led-spot installerad (riktigt med skruv, inget fusk med medföljande tejp-kardborre fastsättning här) i källartaket.
- Fotografier av rhododendron pre stora slakten tagna (dåliga, i motljus, skall nog ta några till ännu innan saxarna och sågen kommer fram)

Tror inte jag gjorde mycket av allt detta

2010-06-20T23:46:00.003+03:00

- uppstädat utanför bastun
- dito verandan
- den gamla stegen (dvs bitarna av den) uppsläpade till boden
- terassen krattad
- gräs trimmat litet här och där
- invaderande växter uppslitna från trappan
- diverse skräp från boden bortkastat
- tomflaskor ihopsamlade (inkl. källarn)
- "planterat" kruksalladen, oreganon och citronmelissen

Och säkert litet till som jag redan glömt.

Men detta var något jag gjorde helt själv:
- Upptäckt att det saknas ett filter till pumpen (i skrivande stund upphittat i stan).

Dagens saldo,

2010-06-19T22:05:00.002+03:00

med en del hjälp av C.

- nästan hela terassen krattad

- 3+1 innerfönster i boden

- massor med gamla tidningar i en grop brevid kompostlådan

- litet dammsuget i Blåa rummet - en (tom?) flaska Absolut hade gått i tusen bitar utan att det syntes, så fort man rörde vid den rasade den i hop i en mängd vassa skärvor.

- Matbordet (temporärt) avröjt

- Fjolårets vindunk förgjord (nej, det var inte gott att dricka längre, men gick att vattna terrängen med)

- Mera ved in i huset (& mestadels uppbränd)

Kylskåpet fyllt

2010-06-18T16:48:00.003+03:00

Har tyvärr inget att fylla frysen med.

- Terassen slarvigt trimmad, trimmern nödtorftigt putsad

- Diskat :-(((

- Litet kvistar bortförda

I väntan på nya kylskåpet

2010-06-18T11:50:00.002+03:00

har följande utförts:

- Sommartuppen delvis fixad (fungerar, ej städad)

- Basilikan planterad (var skall jag sätta oreganon och citronmelissen?)

-Terassen förberedd för trimning (fan vad det fanns kvistar) och trimmern uppletad

- Verandan sopad och delvis avtorkad, bordduk på bordet

- Litet mera dammsugning kring kylskåpsalkoven

- Gamla kylskåpet försett med sina lådor m.m. - så man blir av med dem också.

I de följande kapitlen...

2010-06-17T17:26:00.002+03:00

... antar denna blog skepnad av en lista över saker som blivit gjorda (och ibland kanske också sånt som behöver göras).

Gjort: Mosshögarna vid boden borta

Två innerfönster (kök + lilla fönstret) borttagna

Aningens dammsuget efter gamla kylskåpet

skräpet i brasan uppbränt.

Stickning!

2010-06-10T13:28:00.004+03:00

Har börjat sticka för några månader sedan. Och är helt överväldigad av allt stick-relaterat som finns på nätet. Så här en liten minneslista med länkar:

Teknik-videor:

Bra videor om bas-tekniker finns på Knittinghelp.com, från räta och aviga till picot-avmaskning och en uppsjö olika sätt att öka och minska. Speciellt intressant är att många saker finns i både normal och "engelsk" version - att sticka med garnet i högerhand är faktiskt riktigt användbart ibland!
Magic cast-on, bästa sättet att börja en socka från tån.
Kitchener stitch/grafting, hur man snyggt osynligt syr ihop t.ex. tån på en socka. Här är en artikel (utan video) om hur man lyckas göra detta när det handlar om ribbstickning.
Short-rows (1/3), mycket användbar teknik för bl.a. hälar.
Och sedan två Youtube-"kanaler": Cotton&cloud och EliZZZa13 (på tyska, också mycket virkning). Finns mängder fler, men av någon anledning (som jag inte mera minns) tyckte jag de här två hade så mycket intressant att de hängt med som öppna tabbar i några månader nu.

Diverse om sockor:

Knittys väldigt informativa artikel om hur sockor är konstruerade. Knitty är annars också en fantastisk resurs.
En fantastisk artikel från woolwork.org om olika typers hälar. Tyvärr verkar den webplatsen inte mera uppdateras (The site is in the process of shutting down, as of November 25, 2008.), men ännu kan man hitta en del godbitar där.
Mycket utförlig beskrivning i flera lektioner av sockor stickade från tån upp.
Två sockor samtidigt på en rundsticka, på finska med illustrationer.

Allmänt:

Ravelry är det mest fantastiska som finns. Möjlighet att slå upp garn och mönster, diskussionsgrupper, bra verktyg för att hålla reda på vilka garn och stickor och virknålar man har hemma, m.m.
Och när man läser utländska handarbetssidor så är det bra att ha en tabell tillhands för att konvertera mellan olika standarder för stickor.
Knitter's Review innehåller säkert mängder med annat intressant också, men isynnerhet deras artikelsamling om olika prylar är matnyttig.
En helt fantastisk samling med olika mönster - vem visste att det fanns så många varianter på ribbstickning? (Här en utförlig förklaring av ett mönster, "Brioche stitch", som märkligt nog inte verkar finnas i samlingen ovan.)

Några bloggar som jag borde läsa igenom:

Piironki/Varis(?), länkar till kategorien tröjor. På finska.
Longakera, fantastiskt produktiv och kreativ dam. På estniska och engelska.
Techknitting. Inte hunnit titta så noga ännu, verkar vara en guldgruva.
Eunny Jang, ett verkligt proffs. Länk till första delen av hennes artikelserie om stickad spets.

Och en TT-bekant rekommenderade just dessa, har ännu inte hunnit titta på dem: Knitspot och The Rainey Sisters.

Sedan ett par sidor med specifika mönster, eller om hur man konstruerar mönster:

Sweater pattern with drop shoulders. Måste kolla in annat också på den sidan.
Kofta av ett fyrkantigt stycke.
En armvärmare (? kofta utan annat än armar och nacke/litet bakstycke).
En schal, på finska, sidan Ullaneule.net är annars också värd att titta närmare på.

Garn- och stick- butiker finns det ju en uppsjö av, alldeles för många känns det som. Kirjava Kerä är litet speciell eftersom de säljer "begagnat" garn. Och nångång skulle jag vilja ha en uppsättning Blackthorn-stickor.

Den ursprungliga idén med weBLogs...

2010-06-10T13:20:00.003+03:00

var ju att kunna dela med sig (och för sig själv spara) var man surfade. En logg som beskrev hur man rörde sig på webben, vad man hittat.

Nu tänkte jag, efter ett igen långt uppehåll, använda denna blog (av någon anledning tar det alltför mycket emot att skriva "blogg" i singularis) på just detta sätt. Jag har sådär kring 50 flikar permanent öppna i Opera (plus ca 20-30 delvis andra flikar i FF), och det är helt enkelt för många. Bokmärken slutade jag använda nångång kring 2003, alldeles för jobbigt att hålla reda på dem, flytta dem från dator till dator, se till att de hålls intakta när man uppgraderar eller byter bläddrare.

Men en blog passar ju faktiskt alldeles utmärkt för detta ändamål: alltid tillgänglig, s.g.s. evig, lätt att lägga till små kommentarer om varför man tyckt något var värt att spara. Och dessutom kan man relativt smärtfritt uppdatera och komplettera när som helst, varifrån som helst.

Psykopatologier

2009-12-21T13:26:00.003+02:00

Läste idag på Rigmor Robèrts och Marianne Ahrnes blog Catrine och syndabockarna ett långt, mycket tankvärt inlägg, Tokerier från bussiga, begåvade människor.
Helt bortsett från den intressanta inblicken i stämningar och aktörer runt DaCosta-fallet, ger beskrivningen mycket att fundera över när det gäller vad som är galenskap i snäv psykiatrisk bemärkelse.

Det Robért beskriver är ingalunda tankestörda schizofrena, maniker i psykos, paranoida dementa eller hjärnskadade med psykiatriska symptom. Det är helt vanliga, välfungerande människor.
Hennes beskrivning av den absurda jakten på internet efter gömda budskap från det skrämmande sadistiskt perversa nätverket av mäktiga styckmördare är sådan att en person med en "tung" diagnos i ryggsäcken omedelbart skulle få sina mediciner översedda om h*n ens föreslog hälften av de tokerier sageskvinnan här förklarar.
Men den här människan är annars "bussig och begåvad", välfungerande, får man förmoda.

En intressant sak här, och där skillnaden mot folk med diagnoser blir tydlig, är att det bland "officiellt tokiga" är vanligt att just dessa tankemönster (paranoia, symboler som avslöjar hemligheter m.m.) ofta döljes för omgivningen så länge det bara är möjligt. Min erfarenhet är att folk som glidit såhär långt ner i störda tankar, men ännu är orienterade i tid och rum, märkligt nog fortfarande är ganska så känsliga för skepticism, och väldigt snabbt modifierar eller skämtar bort galenskapen när den inte vinner gehör. (Vilket ju är ett påfallande rationellt beteende - dessa idéer ger ju sällan bekräftelse av omvärlden, och snarare så leder de till tråkiga saker.)

Men här ser vi vad som händer när idéer av den här typen bejakas av omgivningen, de växer och förstärks. Det intressanta här är att dessa galenskaper inte verkar eskalera utanför sitt begränsade område - personerna verkar alltså förbli annars helt fungerande.
När det gäller den grupp där jag råkat se den här typens tankestörningar mest, bipolära med tendens till mani, så är ju inte detta fallet. Eller i alla fall har jag tolkat det så; sett paranoia och överdrivet intresse för symboler som grava tecken på att sjukdomen är i ett allvarligt, accelererande stadium.

Kanske det är så. Eller kanske "galenskaper", så länge de inte leder till handling, inte egentligen alls hör ihop med allmän funktionsförmåga. Man kan också fråga sig om det kanske är så att det är just bekräftelsen av dessa snurriga tankar som gör dem ofarliga - när det gäller demens läser man ju ofta rådet att inte börja käbbla med den dementa om vanföreställningar, eftersom det bara oroar och kan utlösa än värre förvirringstillstånd, utan istället antingen ignorera, avleda eller t.o.m. försöka använda vanföreställningen till något positivt. Kanske det är på samma sätt i det här fallet - dessa "galningar" är fortfarande arbetsföra och klarar sig i sin vardag därför att de funnit bekräftelse hos varandra?

En annan aspekt är om man skall se dylika tankestörningar som symptom på något annat, eller som en patologi i sig själv. Kanske är det så att väldigt likartade symptom kan ha helt olika underliggande orsaker, och därmed också utveckla sig åt helt olika håll också om bemötandet är precis det samma? Omöjligt att veta - vad är reaktion, vad är progression? Om du käbblar med stråltanten och hon blir än mer förvirrad, är det hennes demens som framskridit eller är det helt enkelt en reaktion på ditt käbbel? Om du håller med manikern och hans funktionsförmåga deteriorerar, är det sjukdomen som flammar högre eller är det för att du uppmuntrat hans sjuka tankemönster?

Kanske det intressantaste i detta ändå är att en så knäpp tankestörning som den Robèrt beskriver kan existera paralellt med att individerna ändå fungerar helt adekvat. När det gäller dementa (och hjärnskadade) verkar det ju finnas en medvetenhet om detta, en idé om att man kan uppmuntra den "friska" delen av hjärnan. Kanske detta synsätt också skulle behövas, i högre grad än nu i alla fall, på den "vanliga" psykiatrins område?

Spricker jag om jag ser solen?

2009-12-02T15:35:00.002+02:00

Det är så jag börjar undra. De senaste veckorna verkar det som om min annars väldigt opålitliga dygnsrytm skulle ha låst sig. Vid att absolut inte kunna vara vaken/aktiv medan solen är uppe.

Opraktiskt som fan, och det blir inte precis bättre av att jag försöker motarbeta det. Senaste "natt" är väldigt illustrerande:
Är väldigt, väääldigt sömnig (men inte trött!) nångång vid 7-8 tiden på kvällen. Struntar i det, för det är ju för tidigt. Går istället på promenad.
Är inte det minsta sömnig (däremot nog trött) men försöker gå och lägga mig litet före två.
Ligger och vrider mig till ungefär halv fyra. Stiger upp, tittar på litet tv-skräp, läser litet forum m.m.
Nytt försök sådär 5.30.
Halvsomnar, vaknar, halvsomnar, vaknar, äter litet choklad, halvsomnar, vaknar.
Ungefär 8-8.30 märker jag att det börjar ljusna. Somnar. Drömmer intressanta saker.
Vaknar tio över två. Har sovit så djupt att hela min högra sida, och isynnerhet mitt öra och ansikte, värker. Vågar inte se mig i en spegel. Värken tar sådär 90 minuter att avklinga.

Och så har det varit de senast 2-3 veckorna. De exakta tiderna kan variera, och hur länge jag sover dåligt och vaknar stup i ett kan variera (idag var det väldigt kort, bara en tre timmar). Det som däremot inte verkar variera är att mellan ungefär 9 och 13-14 så sover jag extremt tungt.

Vad är det just den tiden på dygnet? Varför faller jag i djup sömn just då? (det har t.o.m. hänt att jag varit vaken så sent som vid tio-tiden, druckit morgonkaffe och allt, och ändå sedan fallit i denna djupa sömn som varat till ungefär två.

Naturligtvis har jag provat de flesta av mina vanliga knep. De hjälper bara ytterst marginellt (typ perioden av dålig sömn blir litet kortare och perioden av djup sömn något lättare och infaller en smula tidigare). Har försökt det mesta när det gäller att fiddla med när jag tar mina mediciner, små dosjusteringar, klarljuslampa, koffeinintag (nej, vänta nu - jag har INTE experimenterat med kaffe efter klockan fyra på eftermiddagen, kanske jag borde göra det?)

Det enda som hittills brutit mönstret så att jag somnat "på riktigt" i någotsånär vettig tid (dvs före sju på morgonen) har varit att ta en uppiggande Duact på eftermiddagen - och det kan lika väl ha varit en slump. Men kanske värt att testa igen - det tråkiga är ju bara att också om det skulle fungera så är pseudoefedrin absolut inget som går att använda mer än 2-3 dagar i sträck. Men om det skulle visa sig vara pålitligt så skulle det i alla fall ge mig en eller två nätter per vecka med hyfsad sömn; vilket i dagens läge framstår som helt underbart.

Kanske det helt enkelt är så att december är en månad när jag inte är menad att vara vaken under den korta fysiska dagen? Kanske jag är ett troll? Kan man månne plastikoperera en svans åt sig?

Mugabe!

2009-11-24T15:11:00.002+02:00

Smeknamn på Pauligs mörkrostade President-blandning!
(Hittade ingen bra sida att länka till - när skall företag, isynnerhet större och rikare, förstå att snoffsiga flashsidor betyder färre länkar till specifika produkter? - så irrade runt litet och upptäckte en intressant grej: Den version av President som säljs i Estland, utan epitetet "mörkrostad", är lika mörk som vår Mugabe-variant. Det är det jag länge har misstänkt, den estniska kaffesmaken är snäppet mörkare än vår.)

Detta smått osmakliga skämt hittade jag på Llauréns blog. Värd att titta in på då och då.

Glasögon!

2009-11-21T20:47:00.003+02:00

Det var en stor helsides-annons i husis för några veckor sedan. För en firma som säljer glasögon över nätet. Jag hade tidigare läst eller hört något om konceptet, men inte dessvidare orkat ta reda på huruvida det existerade i Finland (glasögonrecept ser ju litet olika ut beroende på land). Men nu, sporrad av ett relativt nytt recept (nåja, från maj-juni) och ivrigt påhejad av C, beslöt jag att undersöka saken litet mer.

Firman heter Favoptic, och är svensk. Urvalet bågar är inte så väldigt stort - men det tycker jag egentligen om, mindre att välja bland.
Det hela går till så att man registrerar sig och sedan beställer hem 6 (eller färre) bågar för att prova. Provbågarna damp ner i postluckan snabbt, två dagar efter beställning tror jag.
Sedan provar man, märker ut var ens pupill är placerad på de bågar man är intresserad av och skickar tillbaka hela paketet (ryms i vanlig postlåda) med en kopia av sitt glasögonrecept (eller så kan man maila en elektronisk kopia till dem).
Därefter är det bara att kryssa för de linsalternativ man vill ha i bågarna och beställa.
Och så kommer glasögonen direkt i brevlådan tillsammans med en räkning.

Och den räkningen är något av en shock för glasögonanvändare som vant sig vid att ca 200 euro är absolut minimum också för enklaste möjliga bågar och linser helt utan finesser. Jag var inte ute efter att hitta de absolut billigaste bågarna, men inte heller beredd att satsa på fina finesser till linserna, som tunnade glas eller polaroid-behandling. Så mina snygga, närapå osynliga nya glasögon blev under 40 euro, och mina inte fullt så snygga, men desto bekvämare, solglasögon kostade strax under femtilappen.

Nu funderar jag redan på vad för slags glasögon jag skall skaffa härnäst... Satsa på förtunnade linser? Båglösa men litet större än de jag nu har? Försöka hitta en modell i plast som är både snygg OCH bekväm (trivs bättre med plastbågar - hatar näskuddar och plastbågar känns alltid så stabila - men ser sällan snygg ut i dem)? Designa egna bågar?

Ny blogg-approach:

2009-11-21T20:42:00.002+02:00

Jag tänker slänga ner små anteckningar om precis vad som helst. Och intala mig själv att jag i något skede sovrar, förlänger och förbättrar för att skapa en intressantare blogg (vad skall jag hitta på för adress till den? Kanske på bloggen.fi, nu när den snurrar på wordpress och börjar verka helt användbar), med mer konsekvent vettigt innehåll. Men nu gäller det främst att skapa en vana, inte ett högklassigt innehåll.

Så se fram emot korta, slarviga och triviala inlägg här.

Nästan 16 månader sen sist

2009-11-21T18:04:00.002+02:00

Har väl inte haft så mycket att säga. Eller inte haft energi. Eller pladdrat på annat håll.

Litet otroligt att bloggar finns kvar så länge - när jag skapade min första blogspot-blogg (som väl aldrig fick mer än 2-3 inlägg) så tror jag att den försvann när jag inte rört den på ett år.
Det är som om den världsvida väven blev alltmer permanent. Eftersom utrymme inte kostar något så blir allting kvar så länge som systemet självt är kvar.

Just nu är jag gräsänka för en vecka, så jag tänkte ta tillfället i akt att reda upp litet sladdhelveten och andra "tekniska" saker. Föresats nummer två är att skaffa mig en vana att skriva nåt här. Föresats nummer tre är att röra på mig när det är ljust ute. Lyckas två av tre blir jag nöjd...

För lat...

2008-07-31T17:45:00.002+03:00

... för att posta här. Allra minst foton. Som borde organiseras, laddas upp, märkas etc.

Men på min engelskspråkiga blog har jag kopierat in några slarviga texter om centraleuropeiskt kaffe resp. öl. Kommer antagligen mer där anefter som jag pladdrar mina osynliga bekanta till döds i diverse forum.

Lublin!

2008-07-24T10:10:00.002+03:00

Två saker i Lublin:

Hotel/Pensjonat/Vad-Det-Nu-Är Relax
Hyfsat bra frukost. Lugnt läge. Småttiga rum, men badkar. Fin trädgård. Närapå förmånligt. Och WIFI!

Restaurant Magia
Perfekt mat. Hög klass på personalen. Trevligt läge. Inte billigt, men totalt prisvärt.

Snart hemma!

2008-07-23T17:06:00.002+03:00

Lublin. Också här regnar, och inte är det så varmt heller.

"Civilisationen" efter Ukraina var Dedinky i Slovakien, liten turistort söder om nationalparken Slovakiska Paradiset.

Inte för att Ukraina nu var så ociviliserat. Inte alls. Men man blev trött i hjärnan av de kyrilliska bokstäverna. Kreditkort funkade mer eller mindre aldrig, oberoende av vad det stod i guideböcker eller reklamblad. På det hela taget var det litet "Tallinn anno 1994" över det vi såg av landet. T.o.m. "Vana Tallinn" serverades på närapå alla restauranger!

Foto från Zamosc

2008-07-11T19:05:00.001+03:00

Zamosc
Originally uploaded by Aspsusa

Den vackra (närapå komiska) rådhustrappan i Zamosc, Polen.

Lviv - Lvov/Lwow - Lemberg - Leopolis

2008-07-11T18:49:00.002+03:00

Underbar stad. Men stor - kring 800 000 invånare. Här kunde man vandra omkring i veckor och bara titta på hus - från barock till jugend till ett och annat riktigt snyggt nybyggt bankpalats.

Männen har påfallande ofta handväskor, och ses påfallande ofta sitta och äta bakelser på café. Det är macho-kultur, det! (Kafé och framför allt bakelse- och pralin-kulturen var en stor överraskning. Har idag firat C's födelsedag med att avnjuta Mexico resp. Zambia kaffe på det oerhört snoffsiga "Svit Kavy" (Kaffe-världen", ungefär).)
Så där i allmänhet är folk påfallande vänliga och glada.

Vi är fortfarande litet dimmiga på vad gäller följande anhalt. Har inhandlat en hel del kartor, men inte riktigt bestämt oss.

Ukrainskan är påfallande lik polskan i alla små-ord (tack, räkning, bra etc), men de kyrilliska bokstäverna gör en trött i hjärnan.

Inte riktigt tagit några bra bilder än. Och inte laddat upp nåt än (just tömt ett kort). Men kanske senare.

I Zamosc

2008-07-08T10:56:00.002+03:00

Resan började inte så bra. Tidigt på morgonen på söndag försökte jag synca/backa upp min telefon. Har inte gjort det ordentligt på två år eller så. Den fick totalt hepuli och fastnade i en reset-boot-loop. "System reset" hjälpte inte - för då funkar inte telefonen förrän efter en "soft reset", och en soft reset fick maskinen att bli tokig igen. Men en "hard reset" funkade - tyvärr försvann också alla mina inställningar, anteckningar, installerade program med mera samtidigt. Så resan började under litet panikartade former. Märkligt nog verkar det som om C, inte jag, är den som skulle ha glömt viktiga saker hemma (sådär som en jacka...).

Det var två låååånga dagar i bil. Övernattningstället i Litauen skulle förtjäna sin egen artikel. Som tur är var vädret varken speciellt hett eller speciellt regnigt.

Zamosc är lika vackert som vi kom ihåg. Kanske i ännu bättre skick, barockbyggnaderna ännu mer karamellfärgade än för 5 år sedan.

Hotellet precis som vi minndes det, tror nästan vi har precis samma rum som då. Slitet, litet galna färgval, plastpalm i hörnet - men allt nödvändigt finns. Rummet är högt och stort, väggarna tjocka och vattnet hett (också om duschtrycket är uselt). Frukosten helt ok.

Och att hitta öppen wifi är ju bara för bra! Försökte igår (när vi just kommit, innan vi gick ut och delade på en ypperlig spenat-pizza) kväll få kontakt med det medelst C's gamla Palm, men det ville sig inte alls. Men min trogna gamla compaq klarar det med galans.

Rese-blogg? Vi får se

2008-07-05T13:17:00.002+03:00

Imorgon alltså avresa med Eckerölinjen till Tallinn och sedan vidare ner till Litauen. Sedan en mördande lång sträcka enda till Zamosc i syd-östra Polen. Sedan Lviv/Lvov/Lemberg. Sedan frågetecken.

Inget packat ännu. En hel del tekniska frågetecken (vad var nu adressen för att posta per mail här? Är min kamera-akku laddare sönder eller inte?) som borde redas ut. Stressssssss.

Kök nästa vecka? Och service-gnäll.

2008-05-14T12:13:00.006+03:00

Orsaken till läckan hittades aldrig.
Men just nu ser det ut som om vi skulle få tillbaka köket nästa vecka! Taket är nästan färdigt, skall målas imorgon & fredag. Tapeterna upp och en elektriker för att titta på lamp-uttagen på måndag!

Att välja tapeter var en plåga. Tapetmodet just nu är STORA mönster, och starka eller bisarrt murriga färger. Mycket guld, mörkt vinrött, svart och mörkbrunt. Huuuuuga. Enkla, småmönstrade diskreta kökstapeter? Hah. Litet lekte vi med tanken på en krämfärgad tapet med medelstora, vinröda hönor. Eller den med små olivträd i krukor. De hemskheter vi hittade i "vanliga" kollektioner (hönorna & oliverna var båda i en speciell "köks-kollektion") tål inte att beskrivas.
Just nu är det goda tider för den som vill tapetsera sin lägenhet som en blandning av överdriven 1800-tals bordell och extrem 60-tals Bond-film.

Det absolut värsta var att titta på provböcker på Stockmanns. Oceaner av dem, och tyger och tapeter helt huller om buller, sådär lätt organiserade efter designer. Helt förfärligt. Jag förstår varför heminredare har betalt.

Att besöka Stockmanns tyg&tapet avdelning var också en upplevelse i dålig service - den där typens dåliga service där ingenting egentligen är FEL, det är bara slarvigt och man blir på dåligt humör. Efter att ha jobbat i butik, men egentligen redan efter att ha stått bakom bardisken på nation, kan jag inte sluta förundra mig över hur det kommer sig att så många i serviceyrken inte ens fått en halvtimmes liten föreläsning om de där små knepen som gör kunderna mer benägna att a)köpa något, och b)berätta för vänner & bekanta att "butik/café X är ett bra ställe".

Det enklaste av det enkla: Fastän du är upptagen av en annan kund, fastän det finns ett kölapps-system, visa TYDLIGT (ögonkontakt, t.ex., gester och/eller en nickning är också bra) att du noterat kunderna som väntar på din uppmärksamhet. Det tar typ en halv till två sekunder.
Speciellt i ett land som Finland, där folk ogärna ber om råd eller kommunicerar med främlingar är det livsviktigt för din försäljning att du (diskret) uppmärksammar att en kund vill ha din uppmärksamhet. Att ignorera kunden som står två meter ifrån dig och ser vilsen ut är INTE effektiv service eller försäljningsarbete.

Speciellt när det gäller försäljning av dyrare grejer, som lyx-tapeter eller konstnärsfärg. När folk har i planerna att lägga ner stora pengar på något behöver de känna att de har gjort ett bra val, de behöver känna sig sedda.
När du köper en yoghurt för 50 cent bryr du dig inte så mycket om ifall just den yoghurten som du valde är den bästa, ger den bästa valutan för pengarna och allmänt är ett gott ~~kök~~ köp [Edit: hmm, jag är visst ganska köks-fixerad just nu :-)]. Är du ifärd med att spendera femtio till hundratals euro vill du inte känna dig lurad, ignorerad eller utnyttjad. Och visste du redan exakt vilka färger eller tapeter du tänkte investera i så stod du knappast i butiken och såg rådvill ut, då hade du redan beställt varorna per nät eller telefon. Så snorkiga expediter är dåliga försäljare. Intresserade och kunniga expediter är goda försäljare.

Och också om expeditens intresse, kunskap och sociala-professionella färdigheter blir viktigare och viktigare ju dyrare varan blir, är de inte oviktiga i en del försäljningsituationer där varorna är, absolut sett, billiga. Barer och kaféer är typ exempel.
Jag är knappast den enda människan som travat upp till en bardisk och känt mig litet osäker på vad jag vill ha. Och gått därifrån med en slät kopp te på grund av att människan bakom disken haft en så dålig dag att jag bara ville bort från hans/hennes närhet så fort som möjligt. Istället för ett glas intressant vin, en drink, ett speciellt öl, kanske en pastej eller pirog...

Ofta när vi reser och stöter på helt horribla bartendrar/servitriser på Stockholms- eller Tallinnbåtar (av någon anledning har de allra värsta exemplena på sista tiden varit på halvtomma Tallink/Siljabåtar) funderar C på hur mycket man kunde öka deras försäljning bara genom några enkla rationaliseringar i arbetssättet och en attitydförändring / skolning av personalen.

Det kan vara ROLIGT att betjäna folk! När det är som bäst är det kreativ problemlösning i snabbt tempo, med genast synliga resultat. Det *är* tungt, men det är också väldigt givande.
Man kan bara inte närma sig jobbet på samma sätt som man skulle närma sig lager-hantering, städning eller byråkratisk blankettsortering.

Hmm. Om jag hade mindre självkritik och mer energi borde jag nog bli en av de där superdyra marknadsförings/försäljningkonsulterna. När man väl börjar *tänka* på vad som fungerar och inte fungerar i olika försäljningsituationer är det så man blir matt av alla korkade misstag man ser omkring sig.

Det där med ögonkontakt...

2008-04-19T08:50:00.002+03:00

Blev inspirerad av ett inlägg på bloggen Spiro Spero att skriva något om ögonkontakt.
Denna sociala konvention, som - trots att det inte är ett diagnostiskt kriterium öht - så många Aspien på nätet, i synnerhet de från USA, har så många horror-stories om.

Själv har jag inte någonsin tyckt att det nu är så besvärligt.
När jag är i NT emulations mode så är det nu bara ett av många nonverbala kommunikationsverktyg.
Men, precis som Spero, visst har jag märkt att det kräver den där ~~lilla~~ extra skärpan att använda det och samtidigt verkligen uppfatta vad som sägs.

Jag var faktiskt en god bit över tjugo innan det gick upp för mig att ögonkontakt för många inte är (totalt) inlärd social konvention, sådär som att hälsa genom att ta i hand eller äta med kniv och gaffel är det.

Kanske jag inte haft några stora problem med det mycket på grund av att min mamma var klok nog att lära mig om konventionerna om ögonkontakt just som om det var vilken som helst social, kulturellt bunden, konvention? Med hänvisningar till Konrad Lorenz, och fina exempel om hur central-europeisk etikett vis-a-vis ögonkontakt skiljde/skiljer sig från Preussisk etikett. (Preussen: artigt att stint stirra rakt på den som talar - Wien: artigt att lägga huvudet på sne och s.a.s. ge talaren ditt öra)

Jag har också ett svagt minne av att de få gånger någon lärare i skolan nämnde något om ögonkontakt så var de i formuleringar som "titta på mig emellanåt, jag behöver kunna se att du följer med" - alltså en klar och förståelig begäran om en signal. Inget ologiskt eller svårt i det.
Långt ifrån de hemska historier som folk som upprepade gånger blivit "klappade" på axeln eller knät, sprutade med vatten m.m., som påminnelse för att upprätthålla konstant ögonkontakt i intensiv "terapi" talar om. Eller ännu värre: de där "drillad säl" metoderna där det lilla AC-barnet får godis för varje 5 sekunder av ögonkontakt, Helt utan förklaring av vad ögonkontakt egentligen är bra för.

Jag fick istället idén om att mycket långvarig obruten ögonkontakt är något fånigt och lustigt förstärkt av många sessioner av leken "steka fisk" (två personer stirrar stint på varann och så ser man vem som skrattar först).

Spiro skriver i en kommentar att hon brukar "stirra ner i golvet, eller bakom personen". Det där att löst fästa blicken snett bakom/förbi människan jag talar med är vad jag har märkt att jag tenderar att göra själv (om jag inte har "Stora NT-emulatorn" påslagen 100%). Men tackvare smarta föräldrar och lärare så kallar jag det att "lyssna aktivt på centraleuropeiskt vis" :-).

Efter att jag upptäckt Aspien i mig har jag stegvis lättat på mina egna förväntningar vad gäller ögonkontakt. Nu så till den grad att en korrigering tillbaka närmare NT-stil skulle vara bra - upptäcker ofta att jag inte alls lagt märke till vilken snabbköpskassa jag haft att göra med! Helt enkelt för att jag hållit dem så perifert i mitt synfält. Vilket inte alls är nödvändigt en vanlig, icke över-stressad dag.

Fick just höra

2008-04-15T15:17:00.002+03:00

av vår söta gårdskarl (som glömt ett par ämbar hos oss) att mer eller mindre allt som kan göras för att lokalisera läckan redan är gjort. Verkar förbli ett mysterium.
Han var också snäll och ringde upp den "tekniska disponenten" för att fråga om hur tidtabellen ser ut för att få ett nytt tak. Svaret var "snarast". "Vad det nu sedan betyder i byggnadsbranschen..." - jag gillar vår gårdskarl!

Så det finns ett litet hopp om att vi har vårt kök tillbaka inom sådär en månad eller så. Bra! Jag vill ha biff! Och gratäng. Och själv-kokad soppa. Och pasta. Och kokt ägg.

Börjar längta efter pasta och stekt ägg...

2008-04-13T17:14:00.004+03:00

Visst klarar man sig bra utan spis och ugn, men nu märker jag att mina ögon ofelbart dras till sånt som pasta och biffar när jag går i butiker. För att inte tala om intressanta risblandningar och påsar med torkade sopp-ingredienser. Och läckra Dr Oetker pizzor!
Å andra sidan är det trevligt att med gott (eller åtminstobe godare) samvete kunna köpa allehanda dyr(are) mikro portioner och grekiska konserver.

Inget nytt att rapportera om läckan heller. Inte hittad än. Vissa rör undersökta med kameror och jox, men de var i så dåligt skick att man inte säkert kunde utesluta dem. Litet vatten hällt i dem läckte inte heller ut i vårt kök. Tror att nästa fas är att testa med större mängder vatten. Och att riva upp grannens golv ordentligt ovanför oss.

Jag har litet funderat på att samla ihop diverse saker jag skrivit i olika forum om aspighet och bipolär depression och posta dem på min engelska blog. Emellanåt när jag kommer igång så kan jag ju nog häva ur mig text, och det kanske vore en idé att samla allt någotsånär vettigt på ett ställe.

Mysteriet tätnar

2008-04-01T15:37:00.002+03:00

Vi har varmvatten! Hurraaaaa!

Ikväll är det dags för sköna bad med oljor, salt och skum (kanske inte allt på en gång, dock - skummet skulle antagligen bryta ner oljan).

Men mysteriet tätnar. Vattnet kopplades på, och - det lyssnades noga med avancerade apparater, och - och - inget vatten någonstans där det inte skall vara!

Vilket ju i sig var trevligt, men också oroväckande. Tanken på en stor reservoar någonstans i husets bärande konstruktioner som sakta fylls (nu hade ju varmvattnet som läckte varit avstängt to fm - ti, dvs närapå fem dygn) för att sedan börja rinna över är ju inte det minsta trevlig.

Detektivarbetet lär fortsätta.

Vårt kökstak är för farligt

2008-03-31T18:36:00.002+03:00

... för att knacka ner helt och hållet. Inte bara stockar, utan också udda stålbalkar och i ett hörn något murat tegel/valvartat. Experten tog en titt och konstaterade att läckan nog måste jagas uppifrån i alla fall. Stackars grannar.

Ja - läckan från förra torsdagen är alltså ännu inte lokaliserad! I morgon kommer en gubbe med något slags avancerad lyssnings-anordning, och hoppet är att man genom att vrida på vattnet skall kunna hitta var ungefär rören går, och var det läcker. Så man bara behöver öppna grannarnas golv just där.

Maskinellt undertryck är annars ganska coolt.

Att tvätta hår...

2008-03-29T23:38:00.002+02:00

... i minimal lavoar är inte så lätt, rapporterade Mannen.
Han ansåg att jag med mitt långa hår inte ens skall tänka på att försöka.

Tillsvidare är avsaknaden av varmt vatten i badrummet det värsta - förhoppningsvis är det över på måndag när (om? Nej, den tanken är för hemsk) de hittat läckan. Näst mest irriterande är avsaknaden av diskmaskin - isynnerhet som den ju egentligen skulle gå att använda, om den inte var inplastad!

Jag förutspår att jag kommer att sakna ugn mera än spis - dels för att vår ugn faktiskt är ganska så bra, och dels därför att det finns mängder med saker där man kan ersätta kokning eller stekning med ugn i någon form. En super-duper kombinations grill-ugn-mikro skulle sitta fint just nu.

En annan sak, kanske inte det första man tänker på, är att avsaknaden av en hyfsad slubba (=slaskhink, roskis, sop-påse-ställning?) är meget irriterande redan nu. Inhandling av en sådan står högt på listan. Med lock. Helst utan pedal. Billig. Hmm - nog ännu ett av de där fallen av att två av tre är möjliga.
Jag kunde skriva ett långt gnäll om hur vansinnigt det är att alla lock-försedda sophinkar är utrustade med lama pedalmekanismer. Alternativen brukar vara behållare ämnade för smutstvätt. Som i sin tur igen nästan aldrig har tättslutande lock.

Det regnar in in köket!

2008-03-28T00:48:00.002+02:00

Nej, inte genom ett öppet fönster. Och egentligen inte regn eller snö heller.

Ljummet vatten ur ett oanvänt lamp-uttag i taket. Drip, drop. Längs med väggen ett par meter därifrån, drip, drop från dörrkarmen.
Medan gårdskarl uppringes och kläder påklädes i rask takt ökar drip-droppet till en liten rinnande flod.

De följande 7-8 timmarna besöks vårt kök av inalles 8 personer. Stora bitar av taket borras, sågas och hamras i bitar.
Den totala vattenmängden som når ända till golvet är sådär kring 20 liter. Omöjligt att uppskatta mängden i blöt isoleringsmassa som rivs loss och bärs ut i sopsäckar.

Läckan är ännu inte lokaliserad - annat än att det inte är någon av kallvatten-stigarna.

Vardagsfysik

2008-03-24T17:29:00.003+02:00

Gick till butiken med fyra tomma vichy-flaskor i korgen. Två av dem av den där nya, tunna sorten.
Inomhus var det kanske +25 grader, ute ca -0. Halvvägs genom parken (dvs ca 1-2 minuter från ytterdörren) börjar jag höra hur de här nya flaskorna knastrar och jämrar sig. Märkligt, jag tittar ner i korgen. Och märker att de två tomma tunnplastiga flaskorna bucklat till sig en smula. Skruvar up korkarna för att släppa in mera luft, och funderar på vilken fantastisk illustration detta är om temperatur och gasers volym.

Ännu mer att läsa

2008-03-23T13:15:00.002+02:00

Snubblade över en potentiellt mycket intressant sajt: Project Syndicate. Ett samarbetsprojekt mellan "kvalitetstidningar" för essäer och debattartiklar. Och allt (eller det mesta) verkar finnas fritt tillgängligt på nätet också. Så nästa gång någon talar om en artikel av något internationellt högdjur publicerad i Hesari, så är det troligt att samma artikel går att hitta på Project Syndicate. (Finska medlemmar är enbart Hesari och Taloussanomat - hallå?! Var det inte så att de lade ner hela tidningen? Ups, ursäkta, jag menar förstås "Som första finländska tidningen övergick till web-publicering"....)

Har inte hunnit bekanta mig grundligt med urvalet av artiklar än. Som sagt så snubblade jag in här helt av misstag, kollade upp Lysenko på wikipedia (och förstår faktiskt fortfarande inte på vilket sätt han var något annat än en teknokratisk Lamarck), hittade en hänvisning till någon bok av Roy Medvedev (knappast släkt med inkommande presidenten), kom ihåg att jag uppskattat hans bok om "Post soviet Russia" el.dyl., var förvånad att han hade en egen wikipedia sida, och förtjust över att hitta länk till nyare essäer av honom. Som alltså finns på Project Syndicate.

Ho-humm-hmmm

2008-03-19T22:06:00.004+02:00

När man tappar vanan att skriva så är det så svårt att hitta tillbaka till den.
När man har en idé att skriva om ligger man i badet eller schavar omkring på stan.
När man väl sätter sig ner för att skriva minns man ingen av alla de idéer som flugit omkring i ens huvud den senaste tiden. Inte ens de senaste timmarna.

Det var nånting om marknadsföring tror jag. Eller mat. Eller ett nytt mode-ord, som jag faktiskt råkar gilla (konceptualisering). Och som vanligt något om bloggande-ämneshantering-etikettering-flödesscheman. Och en hel del om pc vs mac.

Nå, inte ha för höga ambitioner här. Utan eh-hmm-tja postande så lär aldrig mer intressanta inlägg bli skrivna.

Mera mat!

2007-12-07T12:02:00.000+02:00

Inspirerad av Kokos senaste kommentar tänkte jag beskriva mitt senaste experiment.

Mat är relevant, jag kanske borde blogga om mitt senaste snabbmatsrecept: en korv Pirkka-morotspuré, en tetra tomatkross (eller ännu hellre salsasås, eller varför inte nån färdig tomatröra), en burk kidneybönor, vatten och kryddor. Bl.a. spiskummin&chilisås. Koka upp, puttra en stund, och imponera på din omgivning :-p

Ditt senaste snabbmatsrecept låter ganska mycket som mitt senaste, med undantag för morotspuréen (men det är ju faktiskt en idé, om den funkar bra som tillägg i allehanda röror så borde man kanske hamstra på sig litet av den nu när det torde finnas tillgång).

Min senaste röra var ett försök att återskapa en tunisisk rätt, Oija, men blev litet tvärtom.
Jag var inspirerad av Wotkins' lammkorv, som till kryddningen en liten smula påminner om Merguez.
Den tunisiska tomatröran Oija serveras nämligen ofta med just Merguez.

Det mest specialla med Ojja, åtminstone för mig som inte precis är en så avancerad kock, är att den serveras med ett (eller fler) förlorade ägg i. Alternativt äggröra-liknande surpriser gömda under all tomat.

Förlagan är alltså en tomatröra, som nog är kryddad men inte speciellt stark, trots ett stänk harissa och en hel del vitlök. Den tunisiska Merguezen är däremot ganska stark. Så min tanke var att kompensera den svaga finska korven med litet eldigare röra...

Eftersom mitt minne av Ojja var av en ganska fruktig röra, men jag hatar att skära grönsaker, började jag med att slänga en påse frusen hackad lök i en stor gryta tillsammans med en hel del olja. Och några halverade vitlöksklyftor.
Under tiden fräste jag korven i små bitar i en stekpanna. Och försökte mig på att ge den litet mer sting genom att strö litet spiskummin och grön tabasco över den. Efter att ha smakat på resultatet konstaterade jag att den fortfarandde var allt annat än stark...

När löken var så där lagom mjuk hällde jag på en burk Pirkka tomat-chili sås (den enda av de billiga Pirkka såserna som i mitt tycke är verkligt användbar) och en burk krossade tomater. Spädde på med litet vatten.
Sedan en hel tesked Harissa ur min lilla burk. Sedan i med den stekta korven.
Och allting blir ju bättre med litet mild, grön Tabasco. Och så råkade jag snubbla över en mini-burk som jag hällt olivolja och torkade vitlöksflingor i (för sambons pizza-njutning) - i med den också!

Det blev med andra ord en verklig dunder sås/stuvning. Som var direkt svår att äta som sådan. Däremot helt möjlig, om en fortfarande en utmaning för vänner av mjäk-mat som jag, med förlorade ägg i.

Äggen, ja. Vad jag gjorde var att flytta över en mindre mängd röra (motsvarande två portioner eller så) i en mindre kastrull och sedan knäcka äggen i det. Jag kan berätta att nästa gång skall jag vara mer tålmodig än nu och låta all vita stelna helt. Sambon däremot gillade det med "lättförlorade" ägg. Något i Ojja-röran måste fungera som ättika eller nåt, för äggen hölls väldigt intakta under hela kokningen. Har man bråttom kanske man borde söndra äggen och röra om litet, så det blir mera "äggröra kokt i lag" över det hela.
Jag antar att om man vill servera det riktigt vackert borde man separare vitorna från gulorna, eller använda ett par extra gulor som man vackert placerar ovanpå till sist. Men inte alls nödvändigt - det är riktigt roligt att hitta gulan under all tomaten.

Ursäkter, ursäkter

2007-12-05T18:05:00.000+02:00

Jo, jag vet, jag har inte plitat ner något här sedan förra månaden. Och har knappast ens haft några idéer som inte blivit av. Märkligt. Måste vara de atmosfäriska förhållandena (=inget solljus), pre-jul oföretagsamheten, kaamos-depressionen.

Men idag lyckades jag i alla fall, inspirerad av en diskussion på TableTalk, komma mig för att skriva en lång och pladdrig post om kaffe på min engelska blog.

Alltid något.
Intressant nog märker jag att min förra riktiga post på den bloggen också handlade om mat (däremellan rymdes en kort-kort med länk till den här söta videon). Kanske min första blog för flera år sedan på My Opera, som var uttalat mat-fokuserad kanske var mer träffande för vad jag tenderar att fundera på än jag själv ens anade?

Det enastående Sverige...

2007-11-24T12:24:00.001+02:00

... är som vanligt sig själv nog och allt utom dess gränser är "utland". Verkar det i alla fall som på bloggkartan.se. Eller kanske inte riktigt, på klicka-här kartan (vad jag avskyr klicka-här-kartor på väven utan korresponderande kategorier!) är "Utlandet" placerat nånstans söderom Köpenhamn, men innehåller separata kategorier för 26 länder.

Kategorier med relativt till mycket få bloggar. Vilket inte direkt är förvånande - de första tre fyra gångerna jag tittade på sidan sökte jag förgäves efter en "utanför Sverige" kategori (eller ännu hellre karta). Och hittade den först efter att ha skrivit in "Finland" i sökfältet. (Icke helt förvånande toppas listan av icke-Sverige baserade svenska bloggar av Finland (följt av USA, England och Thailand).)

Här skulle kanske vara plats att skriva något om den svenska insulariteten. Men istället för långa funderingar om hur moder Svea från att ha varit en Europeisk aktör väl medveten om sin geografiska omgivning omvandlats till en allenastående ideologisk konstruktion vars historia börjar sisådär på tjugo-trettiotalet, väljer jag idag att anta att konstruktörerna av bloggkartan.se inte haft tid och resurser att konstruera världs- eller Nordenkartor.

Varför folk har lampor i fönstren

2007-11-24T12:02:00.000+02:00

Fler än en gång har jag irriterat förundrat mig över varför så många människor placerar små töntiga bordslampor i fönstren. Ofta i par dessutom. Och i värsta fall identiska par i flera fönster, så det ser ut som något slags institutionell 6 december eklärering året om.

Pyh!, har jag tänkt, fåniga typer som inreder för att följa grannens/sköna hems/avotakkas normer. Att ställa bordslampor i fönstren är ju helt meningslöst och opraktiskt. Hälften av ljust försvinner, de är i vägen när man vill öppna fönstret, och förresten är de där lamporna ofta fnuttiga små saker som tar max 25 watts lampett-lampor, och sedan gömmer dem bakom en skärm. Lika fånigt som juldekorationer på balkongen, men mindre roligt.

MEN, häromdagen gick det upp ett ljus för mig. Jag var på väg till butiken, sådär en halv-fem-tiden. Solen hade gått ner, och det höll snabbt på att bli mörkt. Jag tittade upp på husen på andra sidan parken och lade igen märke till de där fåniga lamporna.
De har ju en logisk funktion, för tusan! Några månader om året är dagen så kort att man sällan ser sina rum i naturlig belysning. Några månader om året är dagen så lång att man sällan tänder några lampor alls. De där lamporna i fönstren ger ju faktiskt ljus (om än alltför litet) från samma håll som dagsljus! Så folk som gillar att pyssla och ha sig med inredning etc behöver inte i samma mån fundera på att allt skall se vettigt ut i flera helt olika ljussättningar (nåjo... men i teorin).

Ett effektivare sätt skulle förstås vara att ha (starkare) riktade lampor i taket just ovanför fönstren, eller ännu hellre hängande i den översta tredje-femtedelen av fönstren. Hmmm.

Kapitel, notiser eller dagboksblad?

2007-11-19T14:43:00.000+02:00

Det att jag inte skrivit dagligen här betyder inte att jag inte skulle ha tänkt på bloggen här, och på bloggande i allmänhet.

En tanke som återkommit relativt ofta är den om hur blogg-inlägg förhåller sig till varandra. Är de avsnitt ur samma text, en följetong? Eller är de mera som notiser eller artiklar i en tidskrift?
Eller är de något helt annat, ett slags meta-text i dialog med sig själv?

Hur mycket påverkas ett blogg-inlägg av tidigare inlägg i samma blogg?
Hur skiljer sig en blogg från en dagbok?

Och var går skiljelinjen mellan olika sorters bloggar? Vad skall man kalla fenomenet politiska eller debatterande bloggar? Ensaks-bloggar? Dagboks-bloggar? Kollektiva bloggar?
Vilken roll spelar blogg-portaler i hur enskilda bloggar utformas? Vilka roller har bloggar utanför "blogosfären"? Hur överlappar olika blogosfärer varandra?

Mängder av frågor som egentligen inte kan ha några entydiga svar. "Blogg" och "bloggande" inbegriper åtminstone två helt olika betydelser: verktyget och den sociala konstruktionen. Och dessutom en stor, a-definierad sfär av betydelser som ligger någonstans emellan/bakom/utanför dessa definitioner, och inte lätt låter sig kategoriseras.

Om jag skriver en blogg om mina husdjur eller mina barn, eller vädret, eller utsikten från mitt fönster, är jag mycket nära en privat dagboksform. Men beroende på vem som läser min blogg, och i ännu högre utsträckning hur mycket - och på vilket sätt - jag själv deltar i nät-samfund kan bloggen bli till något annat.

Är bloggen den ultimata postmodernistiska texten?
Eller är det tvärtom? Gör den flytande strukturen och det att det är så lätt att kommentera och länka att blogg-inläggen snarare kunde betraktas som direkt anti-postmodernistiska? Det dödaste av död text.

För de mera sociala funktionerna större bloggar kan ha kan man också fråga sig om text-funktionen egentligen alls spelar någon större roll i förhållande till funktionen av utrymme.

7-10 dagar gör ingen vana

2007-11-14T13:37:00.000+02:00

Åtminstone inte för mig. Litet på en vecka orkade jag använda google calendar för att anteckna hur jag sov, men sedan glömde jag bara bort det en dag och där var det.
Och google calendar var nu egentligen inte så bra för det; funkade opålitligt i Opera, inga möjligheter (som jag kunde hitta) att ändra färg på anteckning, deras standard uppslag (hur många dagar visas på en gång etc) passade mig inte riktigt, med mera.
Säkert ett utmärkt verktyg för att dela med sig till andra scheman av möten eller händelser, men inte ett bra verktyg för mig.

Inte för att jag är förvånad. Att skapa vanor har alltid varit väldigt svårt för mig. Det är mycket få saker jag gör automatiskt, och de få vanor som existerar på den där hel-automatiska nivån är mera bundna till platser eller till andra icke-automatiska vanor (den enda vanan jag kan komma på just nu är att jag plockar in saker i diskmaskinen medan mitt kaffevatten kokar när jag vaknat - och har jag bråttom och behöver göra något annat så...).

Att fixa med blogger är kul

2007-11-12T14:57:00.002+02:00

Faktiskt så kul att man helt glömmer bort att man borde ha något att skriva om också. Kanske jag borde göra en regel för mig själv att inte göra några ändringar i mallen utan att också posta något helt blogger-orelaterat samtidigt. Typ en ändring, en post.

Farsdag / mera treo foton

2007-11-11T18:16:00.000+02:00

Min pappa söker efter lämpligt representativt pride-foto.

(Postat via mail fråm Treon, så tiden är fel, rätt tid är två timmar tidigare.)

Bildtest?

2007-11-10T17:24:00.000+02:00

Här borde vara en ful bild

Edit: Och här är en bild! Hurra!
Men nu är det ju märkligt att Bloggers help uttryckligen säger: "Mail-to-Blogger does not support images or other attachments. (Blogger Mobile, however, does support images from camera phones.)"

Mera test av mailade bilder...

2007-11-10T15:55:00.001+02:00

En typisk rumänsk stupränna.

Testpost, epost från Treon

2007-11-10T15:42:00.000+02:00

Hmm, teknikens underverk, eller hur?

Men egentligen inte. Bara en relativt simpel mail => blogpost service.

Och enligt instruktionerna funkar det INTE att bifoga bilder. Nähe, för det skall man använda MMS och berika telefonbolagen (om man ens råkar bo i ett land där det är möjligt)...
Om det här går fram utan alltför mycket strul (fula radbyten, mystisk enkodning etc) så blir nästa ett test för att se om den där dumma regeln om MMS för bilder faktiskt gäller.

Senare tillägg: Nämen det här var intressant! Trots att både min telefon och min blogg är inställda på GMT+2, så tycks antingen bloggers mailservrar eller Treons e-post program vara litet slarviga med tiden. Den korrekta tiden för inlägget ovan är 13:42, inte 15:42

Mera test

2007-11-10T15:01:00.001+02:00

... är det Treon eller Bloggers mottagande server som inte förstår sig
på tidszoner?
Min tippning är Blogger, men utan att gräva djupt i epost-progget på
Treon (nej tack) eller tillgång till den kompletta eposten så som
Blogger mottog den (dvs inte bara den texten som blev till ett inlägg),
är det svårt att säga med säkerhet.

Detta är sänt från Thunderbird på min hemdator, och klockan är 15:01, EET.

EDIT: Verkar vara den där förpepplade Treon i alla fall. Grrr. Ännu en god orsak att se sig om efter något annat epost program för den.

Giriga tele-operatörer eller spam-skydd?

2007-11-10T14:36:00.000+02:00

Experimentet över: att försöka sända en bild till bloggen över epost resulterade i att inget alls kom fram.

EDIT: Nixpix, vanlig simpel användar-idioti, dvs fel adress, betyder att jag defacto inte ännu utfört detta experiment.

Vilket fick mig att fundera över om det (förutom oförtjänt vänlighet mot giriga teleoperatörer och deras mystiska idéer om ~~teknik~~, nej service - uh-oh, det där är en kria för en annan gång tror jag) finns en spam-skydds orsak bakom halv-funktionaliteten i blogga-via-epost.
Sedan länge vet vi ju att en av de mest effektiva sätten att undvika både spam och virus är att helt enkelt skippa all epost med bilagor. Vi vet också att alfabet-spammare metodiskt går igenom alla tänkbara adresser, så det att post-to-blog adresserna i princip är hemliga (och ganska långa) är föga skydd.

Apropos spam, så förvånar det mig litet att inga spammare ännu dykt i mina kommentarer. Kanske det optiska filtret faktiskt är effektivt? Det är nästan så jag har lust att kloppa av det för en tid bara för att testa.

I can haz genoceed?

2007-11-08T14:38:00.001+02:00

Lolcats. Det mest irriterande nät-memet sedan Mahir? Nja, personligen har jag alltid irriterats mer av All your base are belong to us.

Men tillbaka till Lolcats. Bilden här bredvid är ju inte en lolcat, den är bara annars kul (och jag har ingen aning om vem som skapat den, men full av beundran, isynnerhet Lenin tycker jag är genialiskt vald).
Här är en snabb introduktion från Slate, här några förklarande ord från ICanHasCheezburger.com.

Det som de flesta reagerar på när de först konfronteras med lolcats är språket. Varför så fel, varför så töntigt?
Innan vi kan försöka få ett svar på den frågan måste vi först bekanta oss med hur språket är uppbyggt. Lol-kitteh as a second language hjälper oss på traven en smula, men tappar bort det sista, och IMM, det viktigaste steget: förkorta, förkorta, förkorta!

Anil Dash gör ett försök att titta närmare på grammatiken i "kitty pidgin".
Inspirerad av detta, argumenterar Mark Liberman på Language Log att lolcat-eze nog snarare är helt vardagligt kitty baby-talk, och exemplifierar med ett utdrag ur Wodehouses "The clicking of Cuthbert" från 1922.
(Resten av den Libermans post handlar om en undersökning av hundars svansviftning, mer specifikt den assymetriska aspekten av det.)

Och, speciellt för Koko, låt mig presentera: LOLBRARIANS!

Gnäll, [snörvel], gnäll, [host], gnäll

2007-11-07T10:45:00.000+02:00

Det här skrev jag igår på annan plats:

I've been having very mild sniffles and on-off sore throat (by the time I get around to hunting up a Strepsil or something it is usually subsided) for ~10 days or so.
And NOW I feel like over-warmed ass. Freezing, mild muscle aches, and general mehh, gah, waaaah!

The thermometer says 37.1, so not exactly a high fever (but I only found the thermometer after a nap, and I'm not shivering anymore, so it might have been higher during the day).

I HATE this kind of cold where you feel lousy, but aren't really sick. Hate it.

Nu kan jag rapportera att min implicerade bedömning att den allmänna "meh"-känslan och den lätta stegringen hängde ihop med det tidigare diskreta snörvlet antagligen var fel; Ont i halsen idag.

Och mitt vanliga förlopp brukar vara (allmänt meh/ilska) - halsont - muskler&feber - snuva - hosta - (möjliga bronkiter etc).
Så stegringen igår var litet fel tajmad, men annars börjar det här mera se ut som säsongens första riktiga förkylning. Faaa-aan.

Att stjäla eller att smickra?

2007-11-05T01:05:00.001+02:00

Imperial Finland
Originally uploaded by hugovk

Svårt att säga vilketdera det är när man bloggar vilt främmande mänskors bilder från Flickr. Men kanske nog mest smicker, eftersom a) det ju är Flickr som står för trafiken (vilket påminner mig, måste hitta det där hyper-korkade-mailet från idioten som hotlinkat nåns bilder till sin vävsajt och sedan blev upprörd när bilderna försvann, vilken fräckhet!), och b) man kan låta bli att tillåta bloggning av sina bilder (den lilla "blog this!" symbolen ovanför bilden försvinner).

Nu gjorde jag helt enkelt bara så att jag gick till gruppen Finnish Studies och nosade omkring litet. Den här bilden valde jag nog mest för den roliga hänvisningen till Wikipedia (Poronkusemaa kuukaudessa nån har nog haft litet roligt...).

Att blogga andras bilder...

2007-11-05T00:47:00.001+02:00

Indien Jaipur, get 1
Originally uploaded by Casten

... visade sig vara lätt som en plätt.

Det här är en av mannens bilder från Indien, betittlad: Indien Jaipur, get 1.
(Get 2 var svart och ser mindre ut som en mager smutsig stackare.)

Nu borde jag naturligtvis fortsätta och undersöka om det går att blogga vilka bilder som helst från Flickr. Speciellt bilder från såna som inte har mig på sin lista av kontakter... men deras bilder tittar ju JAG aldrig på! Hmmm.

Missade midnattsstrecket...

2007-11-05T00:34:00.000+02:00

med en halv timme - trekvart. Så ännu en obloggad dag.

Hade någon idé om ett ämne tidigare på dagen, men nu är det naturligtvis totalt bortfluget. Därför istället litet experimenterande i nästa post...

Första dagen utan ny post

2007-11-03T18:02:00.000+02:00

... var igår. Och inte hade jag någon bra orsak heller. ("Inget att skriva om" räknas inte som orsak.)
Bäst att inte låta det bli en vana.

Idag funderar jag över varför min matsmältning när den blir på dåligt humör reagerar genom att sända ihärdiga signaler till mig att äta mera. Nu!
Den vaga känslan av obehag i tarmregionerna tycks vara kopplad till en instinkt att snabbt stoppa i mig något.

OK, ibland fungerar det ju faktiskt. Men nu de senaste dygnen har det absolut inte fungerat, jag har ätit ca 3 ggr normalt räknat i kalorier, och åtminstone dubbelt räknat i volym. Och jag känner mig fortfarande rent fysiskt hungrig. Den där känslan av att vara en belåten python som smälter maten i godan ro varar max en halv timme.

Mycket irriterande. JAG är INTE hungrig, fatta redan, dumma matsmältningsapparat!

CocaCola och Knorr på Lidl!

2007-11-01T15:46:00.000+02:00

Gårdagens expedition till den semi-nya Lidl i Kampen var något av en besvikelse. Lidl verkar ha frångått sitt koncept med enbart/mestadels egna märken. Och när all världens tråkiga märkesvaror som man kan köpa var som helst skall rymmas på hyllorna så finns det ju mindre utrymme för ovanligare saker.
Också sådär i allmänhet var butiken inte så värst välförsedd, mycket tomma hyllor. Ingen cous-cous t.ex. Och mintteet var slut (men av hyllmärkningen att döma har de åtminstone mintte).

Men Lidls fryspizzor verkar lovande - åtminstone var spenat-versionen vi inhandlade och förtärde så fort vi kom hem riktigt god. Närapå Dr Oetker-klass. Till ca halva priset.
Och uppenbarligen har de fått Panda att förpacka sin lakrits för dem, påsen med salmiaklakrits, underbart mjuka bitar med just den rätta balansen i smaken, hotar att ta slut snabbt.

Något att läsa

2007-10-31T16:24:00.001+02:00

Nu är nu inte musik, och isynnerhet inte samtida musik, något jag speciellt intresserar mig för. Så jag hade ingen aning om att sajten oink.cd existerade och var störst, bäst och vackrast. Men uppenbarligen existerar den inte mer (våra vänner i Sverige lär ska tagit över domännamnet, så totalt tragiskt är det kanske inte), se Slyck för detaljer. (Mycket att läsa där också sådär i allmänhet.)

Men det jag egentligen ville föra ut var den här artikeln. Lång, men värd att läsa.

Igår såg jag för övrigt Pirat- -gängets doku "Steal this film, Part 1". Helt ok, för amatörer, men tyvärr är hemsidans irriterande VERSALER ett stilgrepp som används flitigt i den. Så irriterande att jag faktiskt skulle mejla de nobla gelikarna med litet detaljerad kritik om jag inte var så slö.

En liten fågel

2007-10-30T15:11:00.001+02:00

Mannen berättade att han fått jaga ut en fågel på söndag. Och idag var det dags igen. Möjligen t.o.m. samma fågel (talgmes).

Antingen smet den ut igen - ingendera av oss såg det - eller också gömmer den sig någonstans.

Man har ju hört att talgoxarna blivit urbaniserade, ti-ty vs titi-ty lär vara ett symptom på det, men såå bortklemade att de försöker flytta in såfort det blir litet grått och kyligt?

Benny Lavaaa!

2007-10-29T15:00:00.000+02:00

Åååkej, vi fortsätter på linjen tassiga fynd på Youtube:

Den var väl fin? I bästa "Ansiktsburk"- och "Hatten är din" -tradition.

Kolla också in wikipedias fina artiklar.

Allt roligt som går en förbi

2007-10-27T19:07:00.000+03:00

Det finns mängder med roliga bilder, filmer, ljudklipp och annat töntigt på nätet. Och man missar det mesta. Trots att olika snälla själar med för mycket tid gör sitt bästa för att kategorisera och ordna eller länka allt tjafs.

Här hade jag tänkt försöka länka, eller ännu hellre placera in, något skoj från youtube. Men vad? Det bästa från QI? Den där roliga sketchen som nån TT:ares brorson gjort - hur jag nu skulle lyckas hitta den igen.

Hur skulle det vara med SVTs eget urval av Aktuellts bättre tabbar:

Tvångspost

2007-10-26T16:35:00.000+03:00

Jag skall skriva något här varje dag. Jag skall.
Bara för tio minuter sedan had jag en eller t.o.m. två goda idéer till ämnen. Tyvärr har jag glömt dem nu. Mycket frustrerande.

Ha! Nu minns jag: materialism. Att vara förtjust i saker. "Den som har flest prylar när den dör vinner".

Jag är absolut en materialist. Det var min man som påpekade det för mig för många år sedan, och han har rätt.
Jag är materialist. Inte just i den bemärkelsen som man vanligen använder - jag bryr mig inte speciellt mycket om vad andra har, eller vad de tycker om mina prylar.
Jag bryr mig om, tycker om, är ibland direkt fascinerad av prylar (hus, landskap, material) som sådana. De är viktiga. Jag vill ha mera. Eller bättre. Eller bättre koordinerade.

Det är ett pinsamt drag att upptäcka hos sig själv. Lyckligt - eller olyckligt -vis är jag också både lat och trög. Och inte speciellt förtjust i shopping. Så jag underhåller akvisitions-sidan av min materialism mest med att läsa reklamblad. Gärna K-Rauta, Lidl och Tarjoustalo. Anttilas tjocka luntor kan också vara bra.
Stockmanns stamkundshäften (& galna dagar -kataloger) däremot är mera deprimerande, och framför allt aggressionsväckande. Hur täcks de kalla de där priserna för billiga?! Tror de att alla deras stamkunder är idioter?

Googlefiering av mitt liv?

2007-10-25T14:00:00.000+03:00

Beslöt att testa Googles kalender. Inte för riktiga kalender anteckningar, men för att se om jag klarar av att föra dagbok över min dygnsrytm.
Jag misstänker att det inte kommer att lyckas.

Jag som brukade vara så glad i olika tekniska prylar och nya program och saker. Vanan sitter i en smula, att google kalendern har en öppen API räknade jag som ett stort plus när jag ögnade igenom presentation, men knappast blir det av för mig att söka efter lämpliga modifieringar (främst skulle jag vilja ha grafer och diagram).

Fortfarande är jag litet tveksam till att ha både bloggen, kalendern och ett gmail-konto samlade under samma användarnamn. Tillsvidare drar jag absolut gränsen vid google desktop.
Det här kunde man skriva mycket om. Både i allmänhet och min egen långsamt förändrade inställning i synnerhet. Men jag är för lat. Och har litet huvudvärk.

Om bloggars väsen

2007-10-24T10:49:00.000+03:00

Eftersom jag startade den här bloggen utan någon klar idé om vad den skulle innehålla surrar diverse tankar om vad en blog är, var, och kan vara omkring just under ytan i mitt sinne.

Web-log - själva benämning antyder ju att det ursprungligen kanske var ett verktyg för att dela med sig av intressanta saker man hittat på nätet. En av Salons bloggar, den ofta irriterande typiskt journalistiskt inkompetenta Farhad Manjoos "Machinist, har en trevlig liten ruta med "Posts I just read" i högra kolumnen - en (blog-centrisk) utveckling av den idén.

Man kan också tänka sig "web-log, som i loggbok eller dagbok. "Vad jag gjorde/tänkte idag" eller "vädret idag". Den typen finns det säkert många av.
Men de vanligaste, och populäraste, bloggarna idag är de som kretsar kring ett ämne. Mer eller mindre specifikt, från politik till kex.
Och den absolut vanligaste varianten är antagligen de som förenar det personliga med en fokusering på ett eller ett par ämnesområden. Litet som en kolumn i en fack-tidskrift.

Hela blogg-idéen kan dessutom ses från en helt annan synvinkel - som en simpel form av CMS (Content-Managing-System), med en traditionell slagsida åt det dagboks-aktiga, tidsmässigt lineära. Ett sätt att göra en hemsida som är enkel att uppdatera, ett verktyg helt enkelt.

Så vad skall aspsusa.blogspot.com bli?
Ju mer jag tänker på det desto mer blir jag osäker. Det skulle vara mycket nyttigt för mig att föra en väldigt prosaisk dagbok, vad jag ätit, hur jag mår, hur många tvättmaskiner tvättade. Korta anteckningar/påminnelser om intressanta vävsajter och tidningsartiklar jag läst eller tänker läsa. Men att blanda ihop den typens logg-boks anteckningar med kommentarer verkar inte riktigt fiffigt - dels skulle kommentarerna försvinna i mängden av lösa anteckningar, dels skulle jag troligen mycket snabbt börja fuska med logg-boks delen.

Egentligen borde jag ha en blog med en "underblog". Eller en blog med en privat del och en offentlig del. De tekniska möjligheterna finns ju nog. Hmmm. Måste tänka litet mer på det.

Måste skapa en vana

2007-10-23T15:39:00.000+03:00

... av att skriva i bloggen. Så fastän jag har absolut inget intressant att beskriva, debattera eller kommentera så tvingar jag mig själv att skriva.

Nåja, jag kunde ju alltid länka till den här kommentaren, om Husis, som jag verkligen håller med om, på Christels blog.

Ännu en blog.

2007-10-22T02:57:00.000+03:00

Och en föga anonym en - man kan ju alltid hoppas att det får mig att posta flitigare än tidigare miserable försök.

Mycket inställningar att pilla på - jag verkar testa blogspot/blogger/andra blog-centraler ungefär lika ofta som jag byter dator, dvs ungefär vartannat år, och de där inställningarna förökar sig, om nu inte som kaniner så i alla fall som katter.

Och sedan den där besvärliga lilla frågan om vad jag nu egentligen skulle blogga om. Eh. De där goda idéerna dyker alltid upp när jag inte har tid eller möjlighet att skriva ner dem. Eller på fel språk. Ofta får jag idéer att utveckla resonemang som jag läst (eller t.o.m. diskuterat) på engelska, men är sedan för lat för att ens tänka på att börja översätta. Kanske jag borde blogga mång/halvspråkigt?