- sopning OCH dammsugning av sådär 1/3 av stugan
- syster har krattat stigen upp till vägen
- ordentlig tvätt av utebordet
- förestående stordisk :-(
I går blev nästan inget gjort, vädret var för vackert. Litet "tryck"tvätt av gröna plaststolarna och crocs-stövlarna. Inte just annat. Någon kvadratmeter "gräsmatta" krattad.
Friday, 25 June 2010
Wednesday, 23 June 2010
Vatten!
Dagen har mest gått i pumpens tecken. C trodde att "det är ju bara en halvtimmes keikka max" - tyvärr inte riktigt. Ovana, oro, och möjligen begynnande senilitet gjorde sitt till. Min snälla syster verkar ha skaffat alla tänkbara permutationer av slangar och bevattningsmunstycken. Och jag skulle ju vara smart och börja med att koppla dessa snarare än den slang som leder in i huset (knöligt att vakta kranen inomhus och samtidigt hålla ett vakande öga på pumpen utomhus).
Men nu finns det alltså rinnande vatten. I mängder. Kallt, faktiskt väldigt kallt. Jag hade helt glömt hur kallt brunnsvatten kan vara. Definitivt kallare än något man lyckas få ur kran i stan.
Verkar inte heller speciellt grumligt (aningens gulaktigt), och luktar inte illa. Smakade pyttelite på det också, inga äckliga bismaker nu i alla fall. Om jag känner mig modig kanske jag riktigt häller upp det i ett glas senare. (Bakterier - hah, vem är rädd för sånt...)
Annat som blivit gjort idag (förutom naturligtvis bevattning litet här och där):
- Kruk-persilja nerstucken tillsammans med salladen och dillen.
- Vatten och öl stuvat i källaren.
- Liten batteridriven led-spot installerad (riktigt med skruv, inget fusk med medföljande tejp-kardborre fastsättning här) i källartaket.
- Fotografier av rhododendron pre stora slakten tagna (dåliga, i motljus, skall nog ta några till ännu innan saxarna och sågen kommer fram)
Men nu finns det alltså rinnande vatten. I mängder. Kallt, faktiskt väldigt kallt. Jag hade helt glömt hur kallt brunnsvatten kan vara. Definitivt kallare än något man lyckas få ur kran i stan.
Verkar inte heller speciellt grumligt (aningens gulaktigt), och luktar inte illa. Smakade pyttelite på det också, inga äckliga bismaker nu i alla fall. Om jag känner mig modig kanske jag riktigt häller upp det i ett glas senare. (Bakterier - hah, vem är rädd för sånt...)
Annat som blivit gjort idag (förutom naturligtvis bevattning litet här och där):
- Kruk-persilja nerstucken tillsammans med salladen och dillen.
- Vatten och öl stuvat i källaren.
- Liten batteridriven led-spot installerad (riktigt med skruv, inget fusk med medföljande tejp-kardborre fastsättning här) i källartaket.
- Fotografier av rhododendron pre stora slakten tagna (dåliga, i motljus, skall nog ta några till ännu innan saxarna och sågen kommer fram)
Sunday, 20 June 2010
Tror inte jag gjorde mycket av allt detta
- uppstädat utanför bastun
- dito verandan
- den gamla stegen (dvs bitarna av den) uppsläpade till boden
- terassen krattad
- gräs trimmat litet här och där
- invaderande växter uppslitna från trappan
- diverse skräp från boden bortkastat
- tomflaskor ihopsamlade (inkl. källarn)
- "planterat" kruksalladen, oreganon och citronmelissen
Och säkert litet till som jag redan glömt.
Men detta var något jag gjorde helt själv:
- Upptäckt att det saknas ett filter till pumpen (i skrivande stund upphittat i stan).
Saturday, 19 June 2010
Dagens saldo,
med en del hjälp av C.
- nästan hela terassen krattad
- 3+1 innerfönster i boden
- massor med gamla tidningar i en grop brevid kompostlådan
- litet dammsuget i Blåa rummet - en (tom?) flaska Absolut hade gått i tusen bitar utan att det syntes, så fort man rörde vid den rasade den i hop i en mängd vassa skärvor.
- Matbordet (temporärt) avröjt
- Fjolårets vindunk förgjord (nej, det var inte gott att dricka längre, men gick att vattna terrängen med)
- Mera ved in i huset (& mestadels uppbränd)
Friday, 18 June 2010
Kylskåpet fyllt
Har tyvärr inget att fylla frysen med.
- Terassen slarvigt trimmad, trimmern nödtorftigt putsad
- Diskat :-(((
- Litet kvistar bortförda
I väntan på nya kylskåpet
har följande utförts:
- Sommartuppen delvis fixad (fungerar, ej städad)
- Basilikan planterad (var skall jag sätta oreganon och citronmelissen?)
-Terassen förberedd för trimning (fan vad det fanns kvistar) och trimmern uppletad
- Verandan sopad och delvis avtorkad, bordduk på bordet
- Litet mera dammsugning kring kylskåpsalkoven
- Gamla kylskåpet försett med sina lådor m.m. - så man blir av med dem också.
Thursday, 17 June 2010
I de följande kapitlen...
... antar denna blog skepnad av en lista över saker som blivit gjorda (och ibland kanske också sånt som behöver göras).
Gjort: Mosshögarna vid boden borta
Två innerfönster (kök + lilla fönstret) borttagna
Aningens dammsuget efter gamla kylskåpet
skräpet i brasan uppbränt.
Thursday, 10 June 2010
Stickning!
Har börjat sticka för några månader sedan. Och är helt överväldigad av allt stick-relaterat som finns på nätet. Så här en liten minneslista med länkar:
Teknik-videor:
Bra videor om bas-tekniker finns på Knittinghelp.com, från räta och aviga till picot-avmaskning och en uppsjö olika sätt att öka och minska. Speciellt intressant är att många saker finns i både normal och "engelsk" version - att sticka med garnet i högerhand är faktiskt riktigt användbart ibland!
Magic cast-on, bästa sättet att börja en socka från tån.
Kitchener stitch/grafting, hur man snyggt osynligt syr ihop t.ex. tån på en socka. Här är en artikel (utan video) om hur man lyckas göra detta när det handlar om ribbstickning.
Short-rows (1/3), mycket användbar teknik för bl.a. hälar.
Och sedan två Youtube-"kanaler": Cotton&cloud och EliZZZa13 (på tyska, också mycket virkning). Finns mängder fler, men av någon anledning (som jag inte mera minns) tyckte jag de här två hade så mycket intressant att de hängt med som öppna tabbar i några månader nu.
Diverse om sockor:
Knittys väldigt informativa artikel om hur sockor är konstruerade. Knitty är annars också en fantastisk resurs.
En fantastisk artikel från woolwork.org om olika typers hälar. Tyvärr verkar den webplatsen inte mera uppdateras (The site is in the process of shutting down, as of November 25, 2008.), men ännu kan man hitta en del godbitar där.
Mycket utförlig beskrivning i flera lektioner av sockor stickade från tån upp.
Två sockor samtidigt på en rundsticka, på finska med illustrationer.
Allmänt:
Ravelry är det mest fantastiska som finns. Möjlighet att slå upp garn och mönster, diskussionsgrupper, bra verktyg för att hålla reda på vilka garn och stickor och virknålar man har hemma, m.m.
Och när man läser utländska handarbetssidor så är det bra att ha en tabell tillhands för att konvertera mellan olika standarder för stickor.
Knitter's Review innehåller säkert mängder med annat intressant också, men isynnerhet deras artikelsamling om olika prylar är matnyttig.
En helt fantastisk samling med olika mönster - vem visste att det fanns så många varianter på ribbstickning? (Här en utförlig förklaring av ett mönster, "Brioche stitch", som märkligt nog inte verkar finnas i samlingen ovan.)
Några bloggar som jag borde läsa igenom:
Piironki/Varis(?), länkar till kategorien tröjor. På finska.
Longakera, fantastiskt produktiv och kreativ dam. På estniska och engelska.
Techknitting. Inte hunnit titta så noga ännu, verkar vara en guldgruva.
Eunny Jang, ett verkligt proffs. Länk till första delen av hennes artikelserie om stickad spets.
Och en TT-bekant rekommenderade just dessa, har ännu inte hunnit titta på dem: Knitspot och The Rainey Sisters.
Sedan ett par sidor med specifika mönster, eller om hur man konstruerar mönster:
Sweater pattern with drop shoulders. Måste kolla in annat också på den sidan.
Kofta av ett fyrkantigt stycke.
En armvärmare (? kofta utan annat än armar och nacke/litet bakstycke).
En schal, på finska, sidan Ullaneule.net är annars också värd att titta närmare på.
Garn- och stick- butiker finns det ju en uppsjö av, alldeles för många känns det som. Kirjava Kerä är litet speciell eftersom de säljer "begagnat" garn. Och nångång skulle jag vilja ha en uppsättning Blackthorn-stickor.
Den ursprungliga idén med weBLogs...
var ju att kunna dela med sig (och för sig själv spara) var man surfade. En logg som beskrev hur man rörde sig på webben, vad man hittat.
Nu tänkte jag, efter ett igen långt uppehåll, använda denna blog (av någon anledning tar det alltför mycket emot att skriva "blogg" i singularis) på just detta sätt. Jag har sådär kring 50 flikar permanent öppna i Opera (plus ca 20-30 delvis andra flikar i FF), och det är helt enkelt för många. Bokmärken slutade jag använda nångång kring 2003, alldeles för jobbigt att hålla reda på dem, flytta dem från dator till dator, se till att de hålls intakta när man uppgraderar eller byter bläddrare.
Men en blog passar ju faktiskt alldeles utmärkt för detta ändamål: alltid tillgänglig, s.g.s. evig, lätt att lägga till små kommentarer om varför man tyckt något var värt att spara. Och dessutom kan man relativt smärtfritt uppdatera och komplettera när som helst, varifrån som helst.
Monday, 21 December 2009
Psykopatologier
Läste idag på Rigmor Robèrts och Marianne Ahrnes blog Catrine och syndabockarna ett långt, mycket tankvärt inlägg, Tokerier från bussiga, begåvade människor.
Helt bortsett från den intressanta inblicken i stämningar och aktörer runt DaCosta-fallet, ger beskrivningen mycket att fundera över när det gäller vad som är galenskap i snäv psykiatrisk bemärkelse.
Det Robért beskriver är ingalunda tankestörda schizofrena, maniker i psykos, paranoida dementa eller hjärnskadade med psykiatriska symptom. Det är helt vanliga, välfungerande människor.
Hennes beskrivning av den absurda jakten på internet efter gömda budskap från det skrämmande sadistiskt perversa nätverket av mäktiga styckmördare är sådan att en person med en "tung" diagnos i ryggsäcken omedelbart skulle få sina mediciner översedda om h*n ens föreslog hälften av de tokerier sageskvinnan här förklarar.
Men den här människan är annars "bussig och begåvad", välfungerande, får man förmoda.
En intressant sak här, och där skillnaden mot folk med diagnoser blir tydlig, är att det bland "officiellt tokiga" är vanligt att just dessa tankemönster (paranoia, symboler som avslöjar hemligheter m.m.) ofta döljes för omgivningen så länge det bara är möjligt. Min erfarenhet är att folk som glidit såhär långt ner i störda tankar, men ännu är orienterade i tid och rum, märkligt nog fortfarande är ganska så känsliga för skepticism, och väldigt snabbt modifierar eller skämtar bort galenskapen när den inte vinner gehör. (Vilket ju är ett påfallande rationellt beteende - dessa idéer ger ju sällan bekräftelse av omvärlden, och snarare så leder de till tråkiga saker.)
Men här ser vi vad som händer när idéer av den här typen bejakas av omgivningen, de växer och förstärks. Det intressanta här är att dessa galenskaper inte verkar eskalera utanför sitt begränsade område - personerna verkar alltså förbli annars helt fungerande.
När det gäller den grupp där jag råkat se den här typens tankestörningar mest, bipolära med tendens till mani, så är ju inte detta fallet. Eller i alla fall har jag tolkat det så; sett paranoia och överdrivet intresse för symboler som grava tecken på att sjukdomen är i ett allvarligt, accelererande stadium.
Kanske det är så. Eller kanske "galenskaper", så länge de inte leder till handling, inte egentligen alls hör ihop med allmän funktionsförmåga. Man kan också fråga sig om det kanske är så att det är just bekräftelsen av dessa snurriga tankar som gör dem ofarliga - när det gäller demens läser man ju ofta rådet att inte börja käbbla med den dementa om vanföreställningar, eftersom det bara oroar och kan utlösa än värre förvirringstillstånd, utan istället antingen ignorera, avleda eller t.o.m. försöka använda vanföreställningen till något positivt. Kanske det är på samma sätt i det här fallet - dessa "galningar" är fortfarande arbetsföra och klarar sig i sin vardag därför att de funnit bekräftelse hos varandra?
En annan aspekt är om man skall se dylika tankestörningar som symptom på något annat, eller som en patologi i sig själv. Kanske är det så att väldigt likartade symptom kan ha helt olika underliggande orsaker, och därmed också utveckla sig åt helt olika håll också om bemötandet är precis det samma? Omöjligt att veta - vad är reaktion, vad är progression? Om du käbblar med stråltanten och hon blir än mer förvirrad, är det hennes demens som framskridit eller är det helt enkelt en reaktion på ditt käbbel? Om du håller med manikern och hans funktionsförmåga deteriorerar, är det sjukdomen som flammar högre eller är det för att du uppmuntrat hans sjuka tankemönster?
Kanske det intressantaste i detta ändå är att en så knäpp tankestörning som den Robèrt beskriver kan existera paralellt med att individerna ändå fungerar helt adekvat. När det gäller dementa (och hjärnskadade) verkar det ju finnas en medvetenhet om detta, en idé om att man kan uppmuntra den "friska" delen av hjärnan. Kanske detta synsätt också skulle behövas, i högre grad än nu i alla fall, på den "vanliga" psykiatrins område?
Helt bortsett från den intressanta inblicken i stämningar och aktörer runt DaCosta-fallet, ger beskrivningen mycket att fundera över när det gäller vad som är galenskap i snäv psykiatrisk bemärkelse.
Det Robért beskriver är ingalunda tankestörda schizofrena, maniker i psykos, paranoida dementa eller hjärnskadade med psykiatriska symptom. Det är helt vanliga, välfungerande människor.
Hennes beskrivning av den absurda jakten på internet efter gömda budskap från det skrämmande sadistiskt perversa nätverket av mäktiga styckmördare är sådan att en person med en "tung" diagnos i ryggsäcken omedelbart skulle få sina mediciner översedda om h*n ens föreslog hälften av de tokerier sageskvinnan här förklarar.
Men den här människan är annars "bussig och begåvad", välfungerande, får man förmoda.
En intressant sak här, och där skillnaden mot folk med diagnoser blir tydlig, är att det bland "officiellt tokiga" är vanligt att just dessa tankemönster (paranoia, symboler som avslöjar hemligheter m.m.) ofta döljes för omgivningen så länge det bara är möjligt. Min erfarenhet är att folk som glidit såhär långt ner i störda tankar, men ännu är orienterade i tid och rum, märkligt nog fortfarande är ganska så känsliga för skepticism, och väldigt snabbt modifierar eller skämtar bort galenskapen när den inte vinner gehör. (Vilket ju är ett påfallande rationellt beteende - dessa idéer ger ju sällan bekräftelse av omvärlden, och snarare så leder de till tråkiga saker.)
Men här ser vi vad som händer när idéer av den här typen bejakas av omgivningen, de växer och förstärks. Det intressanta här är att dessa galenskaper inte verkar eskalera utanför sitt begränsade område - personerna verkar alltså förbli annars helt fungerande.
När det gäller den grupp där jag råkat se den här typens tankestörningar mest, bipolära med tendens till mani, så är ju inte detta fallet. Eller i alla fall har jag tolkat det så; sett paranoia och överdrivet intresse för symboler som grava tecken på att sjukdomen är i ett allvarligt, accelererande stadium.
Kanske det är så. Eller kanske "galenskaper", så länge de inte leder till handling, inte egentligen alls hör ihop med allmän funktionsförmåga. Man kan också fråga sig om det kanske är så att det är just bekräftelsen av dessa snurriga tankar som gör dem ofarliga - när det gäller demens läser man ju ofta rådet att inte börja käbbla med den dementa om vanföreställningar, eftersom det bara oroar och kan utlösa än värre förvirringstillstånd, utan istället antingen ignorera, avleda eller t.o.m. försöka använda vanföreställningen till något positivt. Kanske det är på samma sätt i det här fallet - dessa "galningar" är fortfarande arbetsföra och klarar sig i sin vardag därför att de funnit bekräftelse hos varandra?
En annan aspekt är om man skall se dylika tankestörningar som symptom på något annat, eller som en patologi i sig själv. Kanske är det så att väldigt likartade symptom kan ha helt olika underliggande orsaker, och därmed också utveckla sig åt helt olika håll också om bemötandet är precis det samma? Omöjligt att veta - vad är reaktion, vad är progression? Om du käbblar med stråltanten och hon blir än mer förvirrad, är det hennes demens som framskridit eller är det helt enkelt en reaktion på ditt käbbel? Om du håller med manikern och hans funktionsförmåga deteriorerar, är det sjukdomen som flammar högre eller är det för att du uppmuntrat hans sjuka tankemönster?
Kanske det intressantaste i detta ändå är att en så knäpp tankestörning som den Robèrt beskriver kan existera paralellt med att individerna ändå fungerar helt adekvat. När det gäller dementa (och hjärnskadade) verkar det ju finnas en medvetenhet om detta, en idé om att man kan uppmuntra den "friska" delen av hjärnan. Kanske detta synsätt också skulle behövas, i högre grad än nu i alla fall, på den "vanliga" psykiatrins område?
Wednesday, 2 December 2009
Spricker jag om jag ser solen?
Det är så jag börjar undra. De senaste veckorna verkar det som om min annars väldigt opålitliga dygnsrytm skulle ha låst sig. Vid att absolut inte kunna vara vaken/aktiv medan solen är uppe.
Opraktiskt som fan, och det blir inte precis bättre av att jag försöker motarbeta det. Senaste "natt" är väldigt illustrerande:
Är väldigt, väääldigt sömnig (men inte trött!) nångång vid 7-8 tiden på kvällen. Struntar i det, för det är ju för tidigt. Går istället på promenad.
Är inte det minsta sömnig (däremot nog trött) men försöker gå och lägga mig litet före två.
Ligger och vrider mig till ungefär halv fyra. Stiger upp, tittar på litet tv-skräp, läser litet forum m.m.
Nytt försök sådär 5.30.
Halvsomnar, vaknar, halvsomnar, vaknar, äter litet choklad, halvsomnar, vaknar.
Ungefär 8-8.30 märker jag att det börjar ljusna. Somnar. Drömmer intressanta saker.
Vaknar tio över två. Har sovit så djupt att hela min högra sida, och isynnerhet mitt öra och ansikte, värker. Vågar inte se mig i en spegel. Värken tar sådär 90 minuter att avklinga.
Och så har det varit de senast 2-3 veckorna. De exakta tiderna kan variera, och hur länge jag sover dåligt och vaknar stup i ett kan variera (idag var det väldigt kort, bara en tre timmar). Det som däremot inte verkar variera är att mellan ungefär 9 och 13-14 så sover jag extremt tungt.
Vad är det just den tiden på dygnet? Varför faller jag i djup sömn just då? (det har t.o.m. hänt att jag varit vaken så sent som vid tio-tiden, druckit morgonkaffe och allt, och ändå sedan fallit i denna djupa sömn som varat till ungefär två.
Naturligtvis har jag provat de flesta av mina vanliga knep. De hjälper bara ytterst marginellt (typ perioden av dålig sömn blir litet kortare och perioden av djup sömn något lättare och infaller en smula tidigare). Har försökt det mesta när det gäller att fiddla med när jag tar mina mediciner, små dosjusteringar, klarljuslampa, koffeinintag (nej, vänta nu - jag har INTE experimenterat med kaffe efter klockan fyra på eftermiddagen, kanske jag borde göra det?)
Det enda som hittills brutit mönstret så att jag somnat "på riktigt" i någotsånär vettig tid (dvs före sju på morgonen) har varit att ta en uppiggande Duact på eftermiddagen - och det kan lika väl ha varit en slump. Men kanske värt att testa igen - det tråkiga är ju bara att också om det skulle fungera så är pseudoefedrin absolut inget som går att använda mer än 2-3 dagar i sträck. Men om det skulle visa sig vara pålitligt så skulle det i alla fall ge mig en eller två nätter per vecka med hyfsad sömn; vilket i dagens läge framstår som helt underbart.
Kanske det helt enkelt är så att december är en månad när jag inte är menad att vara vaken under den korta fysiska dagen? Kanske jag är ett troll? Kan man månne plastikoperera en svans åt sig?
Tuesday, 24 November 2009
Mugabe!
Smeknamn på Pauligs mörkrostade President-blandning!
(Hittade ingen bra sida att länka till - när skall företag, isynnerhet större och rikare, förstå att snoffsiga flashsidor betyder färre länkar till specifika produkter? - så irrade runt litet och upptäckte en intressant grej: Den version av President som säljs i Estland, utan epitetet "mörkrostad", är lika mörk som vår Mugabe-variant. Det är det jag länge har misstänkt, den estniska kaffesmaken är snäppet mörkare än vår.)
Detta smått osmakliga skämt hittade jag på Llauréns blog. Värd att titta in på då och då.
(Hittade ingen bra sida att länka till - när skall företag, isynnerhet större och rikare, förstå att snoffsiga flashsidor betyder färre länkar till specifika produkter? - så irrade runt litet och upptäckte en intressant grej: Den version av President som säljs i Estland, utan epitetet "mörkrostad", är lika mörk som vår Mugabe-variant. Det är det jag länge har misstänkt, den estniska kaffesmaken är snäppet mörkare än vår.)
Detta smått osmakliga skämt hittade jag på Llauréns blog. Värd att titta in på då och då.
Saturday, 21 November 2009
Glasögon!
Det var en stor helsides-annons i husis för några veckor sedan. För en firma som säljer glasögon över nätet. Jag hade tidigare läst eller hört något om konceptet, men inte dessvidare orkat ta reda på huruvida det existerade i Finland (glasögonrecept ser ju litet olika ut beroende på land). Men nu, sporrad av ett relativt nytt recept (nåja, från maj-juni) och ivrigt påhejad av C, beslöt jag att undersöka saken litet mer.
Firman heter Favoptic, och är svensk. Urvalet bågar är inte så väldigt stort - men det tycker jag egentligen om, mindre att välja bland.
Det hela går till så att man registrerar sig och sedan beställer hem 6 (eller färre) bågar för att prova. Provbågarna damp ner i postluckan snabbt, två dagar efter beställning tror jag.
Sedan provar man, märker ut var ens pupill är placerad på de bågar man är intresserad av och skickar tillbaka hela paketet (ryms i vanlig postlåda) med en kopia av sitt glasögonrecept (eller så kan man maila en elektronisk kopia till dem).
Därefter är det bara att kryssa för de linsalternativ man vill ha i bågarna och beställa.
Och så kommer glasögonen direkt i brevlådan tillsammans med en räkning.
Och den räkningen är något av en shock för glasögonanvändare som vant sig vid att ca 200 euro är absolut minimum också för enklaste möjliga bågar och linser helt utan finesser. Jag var inte ute efter att hitta de absolut billigaste bågarna, men inte heller beredd att satsa på fina finesser till linserna, som tunnade glas eller polaroid-behandling. Så mina snygga, närapå osynliga nya glasögon blev under 40 euro, och mina inte fullt så snygga, men desto bekvämare, solglasögon kostade strax under femtilappen.
Nu funderar jag redan på vad för slags glasögon jag skall skaffa härnäst... Satsa på förtunnade linser? Båglösa men litet större än de jag nu har? Försöka hitta en modell i plast som är både snygg OCH bekväm (trivs bättre med plastbågar - hatar näskuddar och plastbågar känns alltid så stabila - men ser sällan snygg ut i dem)? Designa egna bågar?
Firman heter Favoptic, och är svensk. Urvalet bågar är inte så väldigt stort - men det tycker jag egentligen om, mindre att välja bland.
Det hela går till så att man registrerar sig och sedan beställer hem 6 (eller färre) bågar för att prova. Provbågarna damp ner i postluckan snabbt, två dagar efter beställning tror jag.
Sedan provar man, märker ut var ens pupill är placerad på de bågar man är intresserad av och skickar tillbaka hela paketet (ryms i vanlig postlåda) med en kopia av sitt glasögonrecept (eller så kan man maila en elektronisk kopia till dem).
Därefter är det bara att kryssa för de linsalternativ man vill ha i bågarna och beställa.
Och så kommer glasögonen direkt i brevlådan tillsammans med en räkning.
Och den räkningen är något av en shock för glasögonanvändare som vant sig vid att ca 200 euro är absolut minimum också för enklaste möjliga bågar och linser helt utan finesser. Jag var inte ute efter att hitta de absolut billigaste bågarna, men inte heller beredd att satsa på fina finesser till linserna, som tunnade glas eller polaroid-behandling. Så mina snygga, närapå osynliga nya glasögon blev under 40 euro, och mina inte fullt så snygga, men desto bekvämare, solglasögon kostade strax under femtilappen.
Nu funderar jag redan på vad för slags glasögon jag skall skaffa härnäst... Satsa på förtunnade linser? Båglösa men litet större än de jag nu har? Försöka hitta en modell i plast som är både snygg OCH bekväm (trivs bättre med plastbågar - hatar näskuddar och plastbågar känns alltid så stabila - men ser sällan snygg ut i dem)? Designa egna bågar?
Ny blogg-approach:
Jag tänker slänga ner små anteckningar om precis vad som helst. Och intala mig själv att jag i något skede sovrar, förlänger och förbättrar för att skapa en intressantare blogg (vad skall jag hitta på för adress till den? Kanske på bloggen.fi, nu när den snurrar på wordpress och börjar verka helt användbar), med mer konsekvent vettigt innehåll. Men nu gäller det främst att skapa en vana, inte ett högklassigt innehåll.
Så se fram emot korta, slarviga och triviala inlägg här.
Så se fram emot korta, slarviga och triviala inlägg här.
Nästan 16 månader sen sist
Har väl inte haft så mycket att säga. Eller inte haft energi. Eller pladdrat på annat håll.
Litet otroligt att bloggar finns kvar så länge - när jag skapade min första blogspot-blogg (som väl aldrig fick mer än 2-3 inlägg) så tror jag att den försvann när jag inte rört den på ett år.
Det är som om den världsvida väven blev alltmer permanent. Eftersom utrymme inte kostar något så blir allting kvar så länge som systemet självt är kvar.
Just nu är jag gräsänka för en vecka, så jag tänkte ta tillfället i akt att reda upp litet sladdhelveten och andra "tekniska" saker. Föresats nummer två är att skaffa mig en vana att skriva nåt här. Föresats nummer tre är att röra på mig när det är ljust ute. Lyckas två av tre blir jag nöjd...
Litet otroligt att bloggar finns kvar så länge - när jag skapade min första blogspot-blogg (som väl aldrig fick mer än 2-3 inlägg) så tror jag att den försvann när jag inte rört den på ett år.
Det är som om den världsvida väven blev alltmer permanent. Eftersom utrymme inte kostar något så blir allting kvar så länge som systemet självt är kvar.
Just nu är jag gräsänka för en vecka, så jag tänkte ta tillfället i akt att reda upp litet sladdhelveten och andra "tekniska" saker. Föresats nummer två är att skaffa mig en vana att skriva nåt här. Föresats nummer tre är att röra på mig när det är ljust ute. Lyckas två av tre blir jag nöjd...
Thursday, 31 July 2008
För lat...
... för att posta här. Allra minst foton. Som borde organiseras, laddas upp, märkas etc.
Men på min engelskspråkiga blog har jag kopierat in några slarviga texter om centraleuropeiskt kaffe resp. öl. Kommer antagligen mer där anefter som jag pladdrar mina osynliga bekanta till döds i diverse forum.
Thursday, 24 July 2008
Lublin!
Två saker i Lublin:
Hotel/Pensjonat/Vad-Det-Nu-Är Relax
Hyfsat bra frukost. Lugnt läge. Småttiga rum, men badkar. Fin trädgård. Närapå förmånligt. Och WIFI!
Restaurant Magia
Perfekt mat. Hög klass på personalen. Trevligt läge. Inte billigt, men totalt prisvärt.
Hotel/Pensjonat/Vad-Det-Nu-Är Relax
Hyfsat bra frukost. Lugnt läge. Småttiga rum, men badkar. Fin trädgård. Närapå förmånligt. Och WIFI!
Restaurant Magia
Perfekt mat. Hög klass på personalen. Trevligt läge. Inte billigt, men totalt prisvärt.
Wednesday, 23 July 2008
Snart hemma!
Lublin. Också här regnar, och inte är det så varmt heller.
"Civilisationen" efter Ukraina var Dedinky i Slovakien, liten turistort söder om nationalparken Slovakiska Paradiset.
Inte för att Ukraina nu var så ociviliserat. Inte alls. Men man blev trött i hjärnan av de kyrilliska bokstäverna. Kreditkort funkade mer eller mindre aldrig, oberoende av vad det stod i guideböcker eller reklamblad. På det hela taget var det litet "Tallinn anno 1994" över det vi såg av landet. T.o.m. "Vana Tallinn" serverades på närapå alla restauranger!
"Civilisationen" efter Ukraina var Dedinky i Slovakien, liten turistort söder om nationalparken Slovakiska Paradiset.
Inte för att Ukraina nu var så ociviliserat. Inte alls. Men man blev trött i hjärnan av de kyrilliska bokstäverna. Kreditkort funkade mer eller mindre aldrig, oberoende av vad det stod i guideböcker eller reklamblad. På det hela taget var det litet "Tallinn anno 1994" över det vi såg av landet. T.o.m. "Vana Tallinn" serverades på närapå alla restauranger!
Friday, 11 July 2008
Lviv - Lvov/Lwow - Lemberg - Leopolis
Underbar stad. Men stor - kring 800 000 invånare. Här kunde man vandra omkring i veckor och bara titta på hus - från barock till jugend till ett och annat riktigt snyggt nybyggt bankpalats.
Männen har påfallande ofta handväskor, och ses påfallande ofta sitta och äta bakelser på café. Det är macho-kultur, det! (Kafé och framför allt bakelse- och pralin-kulturen var en stor överraskning. Har idag firat C's födelsedag med att avnjuta Mexico resp. Zambia kaffe på det oerhört snoffsiga "Svit Kavy" (Kaffe-världen", ungefär).)
Så där i allmänhet är folk påfallande vänliga och glada.
Vi är fortfarande litet dimmiga på vad gäller följande anhalt. Har inhandlat en hel del kartor, men inte riktigt bestämt oss.
Ukrainskan är påfallande lik polskan i alla små-ord (tack, räkning, bra etc), men de kyrilliska bokstäverna gör en trött i hjärnan.
Inte riktigt tagit några bra bilder än. Och inte laddat upp nåt än (just tömt ett kort). Men kanske senare.
Tuesday, 8 July 2008
I Zamosc
Resan började inte så bra. Tidigt på morgonen på söndag försökte jag synca/backa upp min telefon. Har inte gjort det ordentligt på två år eller så. Den fick totalt hepuli och fastnade i en reset-boot-loop. "System reset" hjälpte inte - för då funkar inte telefonen förrän efter en "soft reset", och en soft reset fick maskinen att bli tokig igen. Men en "hard reset" funkade - tyvärr försvann också alla mina inställningar, anteckningar, installerade program med mera samtidigt. Så resan började under litet panikartade former. Märkligt nog verkar det som om C, inte jag, är den som skulle ha glömt viktiga saker hemma (sådär som en jacka...).
Det var två låååånga dagar i bil. Övernattningstället i Litauen skulle förtjäna sin egen artikel. Som tur är var vädret varken speciellt hett eller speciellt regnigt.
Zamosc är lika vackert som vi kom ihåg. Kanske i ännu bättre skick, barockbyggnaderna ännu mer karamellfärgade än för 5 år sedan.
Hotellet precis som vi minndes det, tror nästan vi har precis samma rum som då. Slitet, litet galna färgval, plastpalm i hörnet - men allt nödvändigt finns. Rummet är högt och stort, väggarna tjocka och vattnet hett (också om duschtrycket är uselt). Frukosten helt ok.
Och att hitta öppen wifi är ju bara för bra! Försökte igår (när vi just kommit, innan vi gick ut och delade på en ypperlig spenat-pizza) kväll få kontakt med det medelst C's gamla Palm, men det ville sig inte alls. Men min trogna gamla compaq klarar det med galans.
Det var två låååånga dagar i bil. Övernattningstället i Litauen skulle förtjäna sin egen artikel. Som tur är var vädret varken speciellt hett eller speciellt regnigt.
Zamosc är lika vackert som vi kom ihåg. Kanske i ännu bättre skick, barockbyggnaderna ännu mer karamellfärgade än för 5 år sedan.
Hotellet precis som vi minndes det, tror nästan vi har precis samma rum som då. Slitet, litet galna färgval, plastpalm i hörnet - men allt nödvändigt finns. Rummet är högt och stort, väggarna tjocka och vattnet hett (också om duschtrycket är uselt). Frukosten helt ok.
Och att hitta öppen wifi är ju bara för bra! Försökte igår (när vi just kommit, innan vi gick ut och delade på en ypperlig spenat-pizza) kväll få kontakt med det medelst C's gamla Palm, men det ville sig inte alls. Men min trogna gamla compaq klarar det med galans.
Saturday, 5 July 2008
Rese-blogg? Vi får se
Imorgon alltså avresa med Eckerölinjen till Tallinn och sedan vidare ner till Litauen. Sedan en mördande lång sträcka enda till Zamosc i syd-östra Polen. Sedan Lviv/Lvov/Lemberg. Sedan frågetecken.
Inget packat ännu. En hel del tekniska frågetecken (vad var nu adressen för att posta per mail här? Är min kamera-akku laddare sönder eller inte?) som borde redas ut. Stressssssss.
Inget packat ännu. En hel del tekniska frågetecken (vad var nu adressen för att posta per mail här? Är min kamera-akku laddare sönder eller inte?) som borde redas ut. Stressssssss.
Wednesday, 14 May 2008
Kök nästa vecka? Och service-gnäll.
Orsaken till läckan hittades aldrig.
Men just nu ser det ut som om vi skulle få tillbaka köket nästa vecka! Taket är nästan färdigt, skall målas imorgon & fredag. Tapeterna upp och en elektriker för att titta på lamp-uttagen på måndag!
Att välja tapeter var en plåga. Tapetmodet just nu är STORA mönster, och starka eller bisarrt murriga färger. Mycket guld, mörkt vinrött, svart och mörkbrunt. Huuuuuga. Enkla, småmönstrade diskreta kökstapeter? Hah. Litet lekte vi med tanken på en krämfärgad tapet med medelstora, vinröda hönor. Eller den med små olivträd i krukor. De hemskheter vi hittade i "vanliga" kollektioner (hönorna & oliverna var båda i en speciell "köks-kollektion") tål inte att beskrivas.
Just nu är det goda tider för den som vill tapetsera sin lägenhet som en blandning av överdriven 1800-tals bordell och extrem 60-tals Bond-film.
Det absolut värsta var att titta på provböcker på Stockmanns. Oceaner av dem, och tyger och tapeter helt huller om buller, sådär lätt organiserade efter designer. Helt förfärligt. Jag förstår varför heminredare har betalt.
Att besöka Stockmanns tyg&tapet avdelning var också en upplevelse i dålig service - den där typens dåliga service där ingenting egentligen är FEL, det är bara slarvigt och man blir på dåligt humör. Efter att ha jobbat i butik, men egentligen redan efter att ha stått bakom bardisken på nation, kan jag inte sluta förundra mig över hur det kommer sig att så många i serviceyrken inte ens fått en halvtimmes liten föreläsning om de där små knepen som gör kunderna mer benägna att a)köpa något, och b)berätta för vänner & bekanta att "butik/café X är ett bra ställe".
Det enklaste av det enkla: Fastän du är upptagen av en annan kund, fastän det finns ett kölapps-system, visa TYDLIGT (ögonkontakt, t.ex., gester och/eller en nickning är också bra) att du noterat kunderna som väntar på din uppmärksamhet. Det tar typ en halv till två sekunder.
Speciellt i ett land som Finland, där folk ogärna ber om råd eller kommunicerar med främlingar är det livsviktigt för din försäljning att du (diskret) uppmärksammar att en kund vill ha din uppmärksamhet. Att ignorera kunden som står två meter ifrån dig och ser vilsen ut är INTE effektiv service eller försäljningsarbete.
Speciellt när det gäller försäljning av dyrare grejer, som lyx-tapeter eller konstnärsfärg. När folk har i planerna att lägga ner stora pengar på något behöver de känna att de har gjort ett bra val, de behöver känna sig sedda.
När du köper en yoghurt för 50 cent bryr du dig inte så mycket om ifall just den yoghurten som du valde är den bästa, ger den bästa valutan för pengarna och allmänt är ett gottkök köp [Edit: hmm, jag är visst ganska köks-fixerad just nu :-)]. Är du ifärd med att spendera femtio till hundratals euro vill du inte känna dig lurad, ignorerad eller utnyttjad. Och visste du redan exakt vilka färger eller tapeter du tänkte investera i så stod du knappast i butiken och såg rådvill ut, då hade du redan beställt varorna per nät eller telefon. Så snorkiga expediter är dåliga försäljare. Intresserade och kunniga expediter är goda försäljare.
Och också om expeditens intresse, kunskap och sociala-professionella färdigheter blir viktigare och viktigare ju dyrare varan blir, är de inte oviktiga i en del försäljningsituationer där varorna är, absolut sett, billiga. Barer och kaféer är typ exempel.
Jag är knappast den enda människan som travat upp till en bardisk och känt mig litet osäker på vad jag vill ha. Och gått därifrån med en slät kopp te på grund av att människan bakom disken haft en så dålig dag att jag bara ville bort från hans/hennes närhet så fort som möjligt. Istället för ett glas intressant vin, en drink, ett speciellt öl, kanske en pastej eller pirog...
Ofta när vi reser och stöter på helt horribla bartendrar/servitriser på Stockholms- eller Tallinnbåtar (av någon anledning har de allra värsta exemplena på sista tiden varit på halvtomma Tallink/Siljabåtar) funderar C på hur mycket man kunde öka deras försäljning bara genom några enkla rationaliseringar i arbetssättet och en attitydförändring / skolning av personalen.
Det kan vara ROLIGT att betjäna folk! När det är som bäst är det kreativ problemlösning i snabbt tempo, med genast synliga resultat. Det *är* tungt, men det är också väldigt givande.
Man kan bara inte närma sig jobbet på samma sätt som man skulle närma sig lager-hantering, städning eller byråkratisk blankettsortering.
Hmm. Om jag hade mindre självkritik och mer energi borde jag nog bli en av de där superdyra marknadsförings/försäljningkonsulterna. När man väl börjar *tänka* på vad som fungerar och inte fungerar i olika försäljningsituationer är det så man blir matt av alla korkade misstag man ser omkring sig.
Men just nu ser det ut som om vi skulle få tillbaka köket nästa vecka! Taket är nästan färdigt, skall målas imorgon & fredag. Tapeterna upp och en elektriker för att titta på lamp-uttagen på måndag!
Att välja tapeter var en plåga. Tapetmodet just nu är STORA mönster, och starka eller bisarrt murriga färger. Mycket guld, mörkt vinrött, svart och mörkbrunt. Huuuuuga. Enkla, småmönstrade diskreta kökstapeter? Hah. Litet lekte vi med tanken på en krämfärgad tapet med medelstora, vinröda hönor. Eller den med små olivträd i krukor. De hemskheter vi hittade i "vanliga" kollektioner (hönorna & oliverna var båda i en speciell "köks-kollektion") tål inte att beskrivas.
Just nu är det goda tider för den som vill tapetsera sin lägenhet som en blandning av överdriven 1800-tals bordell och extrem 60-tals Bond-film.
Det absolut värsta var att titta på provböcker på Stockmanns. Oceaner av dem, och tyger och tapeter helt huller om buller, sådär lätt organiserade efter designer. Helt förfärligt. Jag förstår varför heminredare har betalt.
Att besöka Stockmanns tyg&tapet avdelning var också en upplevelse i dålig service - den där typens dåliga service där ingenting egentligen är FEL, det är bara slarvigt och man blir på dåligt humör. Efter att ha jobbat i butik, men egentligen redan efter att ha stått bakom bardisken på nation, kan jag inte sluta förundra mig över hur det kommer sig att så många i serviceyrken inte ens fått en halvtimmes liten föreläsning om de där små knepen som gör kunderna mer benägna att a)köpa något, och b)berätta för vänner & bekanta att "butik/café X är ett bra ställe".
Det enklaste av det enkla: Fastän du är upptagen av en annan kund, fastän det finns ett kölapps-system, visa TYDLIGT (ögonkontakt, t.ex., gester och/eller en nickning är också bra) att du noterat kunderna som väntar på din uppmärksamhet. Det tar typ en halv till två sekunder.
Speciellt i ett land som Finland, där folk ogärna ber om råd eller kommunicerar med främlingar är det livsviktigt för din försäljning att du (diskret) uppmärksammar att en kund vill ha din uppmärksamhet. Att ignorera kunden som står två meter ifrån dig och ser vilsen ut är INTE effektiv service eller försäljningsarbete.
Speciellt när det gäller försäljning av dyrare grejer, som lyx-tapeter eller konstnärsfärg. När folk har i planerna att lägga ner stora pengar på något behöver de känna att de har gjort ett bra val, de behöver känna sig sedda.
När du köper en yoghurt för 50 cent bryr du dig inte så mycket om ifall just den yoghurten som du valde är den bästa, ger den bästa valutan för pengarna och allmänt är ett gott
Och också om expeditens intresse, kunskap och sociala-professionella färdigheter blir viktigare och viktigare ju dyrare varan blir, är de inte oviktiga i en del försäljningsituationer där varorna är, absolut sett, billiga. Barer och kaféer är typ exempel.
Jag är knappast den enda människan som travat upp till en bardisk och känt mig litet osäker på vad jag vill ha. Och gått därifrån med en slät kopp te på grund av att människan bakom disken haft en så dålig dag att jag bara ville bort från hans/hennes närhet så fort som möjligt. Istället för ett glas intressant vin, en drink, ett speciellt öl, kanske en pastej eller pirog...
Ofta när vi reser och stöter på helt horribla bartendrar/servitriser på Stockholms- eller Tallinnbåtar (av någon anledning har de allra värsta exemplena på sista tiden varit på halvtomma Tallink/Siljabåtar) funderar C på hur mycket man kunde öka deras försäljning bara genom några enkla rationaliseringar i arbetssättet och en attitydförändring / skolning av personalen.
Det kan vara ROLIGT att betjäna folk! När det är som bäst är det kreativ problemlösning i snabbt tempo, med genast synliga resultat. Det *är* tungt, men det är också väldigt givande.
Man kan bara inte närma sig jobbet på samma sätt som man skulle närma sig lager-hantering, städning eller byråkratisk blankettsortering.
Hmm. Om jag hade mindre självkritik och mer energi borde jag nog bli en av de där superdyra marknadsförings/försäljningkonsulterna. När man väl börjar *tänka* på vad som fungerar och inte fungerar i olika försäljningsituationer är det så man blir matt av alla korkade misstag man ser omkring sig.
Saturday, 19 April 2008
Det där med ögonkontakt...
Blev inspirerad av ett inlägg på bloggen Spiro Spero att skriva något om ögonkontakt.
Denna sociala konvention, som - trots att det inte är ett diagnostiskt kriterium öht - så många Aspien på nätet, i synnerhet de från USA, har så många horror-stories om.
Själv har jag inte någonsin tyckt att det nu är så besvärligt.
När jag är i NT emulations mode så är det nu bara ett av många nonverbala kommunikationsverktyg.
Men, precis som Spero, visst har jag märkt att det kräver den därlilla extra skärpan att använda det och samtidigt verkligen uppfatta vad som sägs.
Jag var faktiskt en god bit över tjugo innan det gick upp för mig att ögonkontakt för många inte är (totalt) inlärd social konvention, sådär som att hälsa genom att ta i hand eller äta med kniv och gaffel är det.
Kanske jag inte haft några stora problem med det mycket på grund av att min mamma var klok nog att lära mig om konventionerna om ögonkontakt just som om det var vilken som helst social, kulturellt bunden, konvention? Med hänvisningar till Konrad Lorenz, och fina exempel om hur central-europeisk etikett vis-a-vis ögonkontakt skiljde/skiljer sig från Preussisk etikett. (Preussen: artigt att stint stirra rakt på den som talar - Wien: artigt att lägga huvudet på sne och s.a.s. ge talaren ditt öra)
Jag har också ett svagt minne av att de få gånger någon lärare i skolan nämnde något om ögonkontakt så var de i formuleringar som "titta på mig emellanåt, jag behöver kunna se att du följer med" - alltså en klar och förståelig begäran om en signal. Inget ologiskt eller svårt i det.
Långt ifrån de hemska historier som folk som upprepade gånger blivit "klappade" på axeln eller knät, sprutade med vatten m.m., som påminnelse för att upprätthålla konstant ögonkontakt i intensiv "terapi" talar om. Eller ännu värre: de där "drillad säl" metoderna där det lilla AC-barnet får godis för varje 5 sekunder av ögonkontakt, Helt utan förklaring av vad ögonkontakt egentligen är bra för.
Jag fick istället idén om att mycket långvarig obruten ögonkontakt är något fånigt och lustigt förstärkt av många sessioner av leken "steka fisk" (två personer stirrar stint på varann och så ser man vem som skrattar först).
Spiro skriver i en kommentar att hon brukar "stirra ner i golvet, eller bakom personen". Det där att löst fästa blicken snett bakom/förbi människan jag talar med är vad jag har märkt att jag tenderar att göra själv (om jag inte har "Stora NT-emulatorn" påslagen 100%). Men tackvare smarta föräldrar och lärare så kallar jag det att "lyssna aktivt på centraleuropeiskt vis" :-).
Efter att jag upptäckt Aspien i mig har jag stegvis lättat på mina egna förväntningar vad gäller ögonkontakt. Nu så till den grad att en korrigering tillbaka närmare NT-stil skulle vara bra - upptäcker ofta att jag inte alls lagt märke till vilken snabbköpskassa jag haft att göra med! Helt enkelt för att jag hållit dem så perifert i mitt synfält. Vilket inte alls är nödvändigt en vanlig, icke över-stressad dag.
Denna sociala konvention, som - trots att det inte är ett diagnostiskt kriterium öht - så många Aspien på nätet, i synnerhet de från USA, har så många horror-stories om.
Själv har jag inte någonsin tyckt att det nu är så besvärligt.
När jag är i NT emulations mode så är det nu bara ett av många nonverbala kommunikationsverktyg.
Men, precis som Spero, visst har jag märkt att det kräver den där
Jag var faktiskt en god bit över tjugo innan det gick upp för mig att ögonkontakt för många inte är (totalt) inlärd social konvention, sådär som att hälsa genom att ta i hand eller äta med kniv och gaffel är det.
Kanske jag inte haft några stora problem med det mycket på grund av att min mamma var klok nog att lära mig om konventionerna om ögonkontakt just som om det var vilken som helst social, kulturellt bunden, konvention? Med hänvisningar till Konrad Lorenz, och fina exempel om hur central-europeisk etikett vis-a-vis ögonkontakt skiljde/skiljer sig från Preussisk etikett. (Preussen: artigt att stint stirra rakt på den som talar - Wien: artigt att lägga huvudet på sne och s.a.s. ge talaren ditt öra)
Jag har också ett svagt minne av att de få gånger någon lärare i skolan nämnde något om ögonkontakt så var de i formuleringar som "titta på mig emellanåt, jag behöver kunna se att du följer med" - alltså en klar och förståelig begäran om en signal. Inget ologiskt eller svårt i det.
Långt ifrån de hemska historier som folk som upprepade gånger blivit "klappade" på axeln eller knät, sprutade med vatten m.m., som påminnelse för att upprätthålla konstant ögonkontakt i intensiv "terapi" talar om. Eller ännu värre: de där "drillad säl" metoderna där det lilla AC-barnet får godis för varje 5 sekunder av ögonkontakt, Helt utan förklaring av vad ögonkontakt egentligen är bra för.
Jag fick istället idén om att mycket långvarig obruten ögonkontakt är något fånigt och lustigt förstärkt av många sessioner av leken "steka fisk" (två personer stirrar stint på varann och så ser man vem som skrattar först).
Spiro skriver i en kommentar att hon brukar "stirra ner i golvet, eller bakom personen". Det där att löst fästa blicken snett bakom/förbi människan jag talar med är vad jag har märkt att jag tenderar att göra själv (om jag inte har "Stora NT-emulatorn" påslagen 100%). Men tackvare smarta föräldrar och lärare så kallar jag det att "lyssna aktivt på centraleuropeiskt vis" :-).
Efter att jag upptäckt Aspien i mig har jag stegvis lättat på mina egna förväntningar vad gäller ögonkontakt. Nu så till den grad att en korrigering tillbaka närmare NT-stil skulle vara bra - upptäcker ofta att jag inte alls lagt märke till vilken snabbköpskassa jag haft att göra med! Helt enkelt för att jag hållit dem så perifert i mitt synfält. Vilket inte alls är nödvändigt en vanlig, icke över-stressad dag.
Tuesday, 15 April 2008
Fick just höra
av vår söta gårdskarl (som glömt ett par ämbar hos oss) att mer eller mindre allt som kan göras för att lokalisera läckan redan är gjort. Verkar förbli ett mysterium.
Han var också snäll och ringde upp den "tekniska disponenten" för att fråga om hur tidtabellen ser ut för att få ett nytt tak. Svaret var "snarast". "Vad det nu sedan betyder i byggnadsbranschen..." - jag gillar vår gårdskarl!
Så det finns ett litet hopp om att vi har vårt kök tillbaka inom sådär en månad eller så. Bra! Jag vill ha biff! Och gratäng. Och själv-kokad soppa. Och pasta. Och kokt ägg.
Han var också snäll och ringde upp den "tekniska disponenten" för att fråga om hur tidtabellen ser ut för att få ett nytt tak. Svaret var "snarast". "Vad det nu sedan betyder i byggnadsbranschen..." - jag gillar vår gårdskarl!
Så det finns ett litet hopp om att vi har vårt kök tillbaka inom sådär en månad eller så. Bra! Jag vill ha biff! Och gratäng. Och själv-kokad soppa. Och pasta. Och kokt ägg.
Subscribe to:
Posts (Atom)