Vissa dagar

Vissa dagar (som verkar dyka upp helt slumpmässigt, dessvärre) är det bara totalt omöjligt att komma igång med något. Startmotorn inte bara strejkar, utan verkar ha tagit en charter långt bort till någon söderhavsö.

Igår var en sådan dag. Och det var ganska illa eftersom sophämtningen är idag och jag planerat att kasta bort mängder med saker. När klockan började bli sådär fem på eftermiddagen så kunde jag bara konstatera att det är lika så bra att helt ge upp. Försöka somna tidigt, och med litet tur vakna så att jag hinner föra upp åtminstone den vanliga plast-slasken så den hinner med sopbilen.

Sådana dagar är otroligt frustrerande. Vacker solnedgång? Eh, jo. Ingen energi att gå ut och beundra den. Hunger? Fullt med delikata ingredienser i frysen? Eh - en burk bönor i tomatsås, kall, räcker. Kissnödig? Javisst, ja - tänkte jag inte det för tre timmar sedan, kanske man borde...

För att inte tala om sådant som disk, vedinbärning, klä på sig "på riktigt", sopa upp löv och krafs, ösa båt, hänga gardiner... Och alltså sortera ut gamla gummistövlar, jackor och burkar.

Nåväl, vaknade mycket riktigt tidigt och lyckades faktiskt samla ihop en svart sopsäck med litet skräp. Väldigt mycket mindre än jag tänkt mig, men alltid något.

Just nu sitter jag och funderar på om jag skall stanna här litet längre och hoppa över dansen imorgon, eller komma in till staden.

Pro stanna:

- Det regnar ordentligt NU, men skall klarna upp imorgon

- Min tåled är fortfarande på uselt humör efter förra veckan

- Jag har mängder med god mat som borde ätas upp (knöligt att ta med till stan)

- Allmän ovilja mot att förflytta sig

Pro åka:

- Inte bra att missa dansen

- Får ransonera cigaretter och choklad

- Begränsat med garn och stickor (tänkte börja på denna)

200 liter vatten

eller i alla fall minst 150 liter. Alltså 15-20 ämbare. Tömda ur Bustern. Medelst extremt besvärlig pump och nämnda 10 liters hink. Bilgepumpen behöver fixas till nästa år - detta är INTE roligt. Mest för att dessa vattenmassor gömmer sig nere i kölen, och dit når man inte riktig med hink, möjligen med ett litet öskar. Men också för att handpumpen är så förbannat usel, främst slangen som är onödigt styv och vill sprätta iväg hit och dit, och dessutom är den alldeles för kort; ensam är det helt omöjligt att pumpa ut vattnet direkt överbord (därav ämbaret).

I den hårda blåsten (igår kväll antar jag) hade Bustern också flyttat sig en hel del närmare bryggan - akterlinan hade glidit runt sin knape. Inga skråmor syntes dock på varken bryggan eller båten - snarare så låg den väldigt nätt med sidan mot, precis som om man med avsikt lagt den så för att göra det lättare att lasta hundar, småbarn, invalider och mycket grejer.

Nu torde akterlinan vara mindre glid-benägen, men jag funderar nog på om det vore en idé att lägga båten mellan bojen och bryggan istället.

Dagens föresats avklarad

Och klockan är inte ens två!

Nu var föresatsen visserligen extremt blygsam: få eld i köksspisen. Men icke desto mindre så har det inte blivit gjort under hela sommaren, på grund av allt skräp som samlats på den kalla hällen (stor och fin avställningsyta som den är). Med något litet undantag står pryttlarna nu och skräpar på andra ställen i köket istället. Här finns för mycket saker!

Morgondagens och måndagens föresatser är att fylla några sopsäckar med gamla kläder (VEMS är alla dessa enorma gummistövlar??? Alla som bedöms ha minsta små skavanker åker i soptunnan nu!), dåliga kastruller, slöa knivar, bra-att-ha-burkar och annat löst skrot.

Spisen brinner i alla fall fint nu. Inte minsta tillstymmelse till att röka in hade den heller. Med litet tur så får de närmast obegränsade mängderna av varmt vatten som den snart producerat mig att diska. Blir jag riktigt energisk kanske jag gör klyftpotatis i ugnen (potatisklyftor sätts i en plastpåse med några matskedar olja, salt och kanske ngn krydda - urgammal "broilerkrydda" går bra", knåd-blandas ordentligt. Rada potatisklyftorna på en plåt (+bakplåtspapper), vänta tills det ser färdigt ut. Ät med händerna ur ett gammalt kaffefilter av papper (helst dubbelt så överflödigt fett sugs upp)). Av någon anledning blir potatisen bättre i den ojämna och omöjliga-att-kalibrera vedugnen än i den fina varmlufts-finess ugnen i stan.

Min första fästing!

Har just för första gången någonsin plockat bort en fästing från mig själv. (Vet inte om jag någonsin tidigare haft en fästing, mycket möjligt, men jag har inget minne av det.) Den fina fästingpincetten var inte speciellt effektiv - lossnade hela tiden, och den arma fästingen sprattlade ilsket med sina ben. Varken rakt-ut -tekniken eller skruva-tekniken ville fungera. Efter att ha plågat kräket (och mig själv) i fem minuter med pincetten, och orolig för att jag skulle ha sönder den, så beslöt jag mig för att ta till naglarna istället. Lossnade med det samma. Oroväckande nog verkade skogsbässen död (men kanske den bara låtsades?). Så nu blir det att iakta baksidan av sitt lår i några veckor. Suck.

Är alltså tillbaka på landet. Här är höstligt, men fortfarande väldigt grönt. Rentav lummigt. Svamp finns det inte så mycket av, förutom falska kantareller, som min svampbok från 1941 kallar brandgul kantarell. På polska wikipedia kan man se att svampen också haft en uppsjö latinska namn genom tiderna.

Smått

Hängt upp nya bastutermometern på sin plats. Ingen större lust att prova den.

Samlat en korg grenar och snafs.

Staplat ett skottkärrslass med skräpved i boden.

Eldat upp ett antal korgar skräpved. Stickat en hel del.

Konstaterat att det inte finns några svampar på andra tomten. Däremot stående döda furor.