Fler än en gång har jag irriterat förundrat mig över varför så många människor placerar små töntiga bordslampor i fönstren. Ofta i par dessutom. Och i värsta fall identiska par i flera fönster, så det ser ut som något slags institutionell 6 december eklärering året om.
Pyh!, har jag tänkt, fåniga typer som inreder för att följa grannens/sköna hems/avotakkas normer. Att ställa bordslampor i fönstren är ju helt meningslöst och opraktiskt. Hälften av ljust försvinner, de är i vägen när man vill öppna fönstret, och förresten är de där lamporna ofta fnuttiga små saker som tar max 25 watts lampett-lampor, och sedan gömmer dem bakom en skärm. Lika fånigt som juldekorationer på balkongen, men mindre roligt.
MEN, häromdagen gick det upp ett ljus för mig. Jag var på väg till butiken, sådär en halv-fem-tiden. Solen hade gått ner, och det höll snabbt på att bli mörkt. Jag tittade upp på husen på andra sidan parken och lade igen märke till de där fåniga lamporna.
De har ju en logisk funktion, för tusan! Några månader om året är dagen så kort att man sällan ser sina rum i naturlig belysning. Några månader om året är dagen så lång att man sällan tänder några lampor alls. De där lamporna i fönstren ger ju faktiskt ljus (om än alltför litet) från samma håll som dagsljus! Så folk som gillar att pyssla och ha sig med inredning etc behöver inte i samma mån fundera på att allt skall se vettigt ut i flera helt olika ljussättningar (nåjo... men i teorin).
Ett effektivare sätt skulle förstås vara att ha (starkare) riktade lampor i taket just ovanför fönstren, eller ännu hellre hängande i den översta tredje-femtedelen av fönstren. Hmmm.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment